Mannen från S:t Petersburg

Efter Tre män i en båt kände jag för något helt annat, varför inte en thriller? Blicken föll på Ken Follett. I bokhyllan står tre av hans böcker, Nålens öga, Kod Rebecca och Mannen från S:t Petersburg. De två förstnämnda minns jag att jag tyckte om, men den tredje gjorde inget stort intryck och jag mindes heller inte särskilt mycket av den. Lite spännande då att läsa om den, tänkte jag och drog fram boken ur hyllan.

Jag läste den här boken när jag var i nedre tonåren, och en av svårigheterna för min del var att den utspelades precis innan första världskriget, och jag hade ingen koll på hur folk var klädda på den tiden. Det blev alltså svårt för mig att skapa mig en bild av historien. Nu har jag större koll på det, så det var inget problem.

Mitt intryck av boken har väl ändrats genom åren, och jag tyckte nu att den var en helt okej thriller, varken mer eller mindre. Follett kör på i samma hjulspår som i de båda första böckerna, med en magnetisk bov i ena huvudrollen, en sån där snygg, karismatisk typ som alla damerna faller för. Här är han en anarkist från Ryssland, utsänd för att mörda furst Orlov som är på hemligt besök å tsarens vägnar. Anarkisten Feliks har i sin ungdom haft ett förhållande med en dotter till en grevinna, men han hamnade i Sibirien och hon blev bortgift med en engelsk earl. Gissa vem furst Orlov ska bo hos i London!

Boken är absolut inget mästerverk, men den gick ganska snabbt att läsa och var helt okej. Stilen var lite för lik de förra böckerna för att jag skulle känna mig helt nöjd, dock.

Något jag kommer ihåg från när jag läste de här tre böckerna i tonåren var att de var fyllda av explicita sexscener som var lite pinsamma att läsa. Nu visar det sig att i Mannen från S:t Petersburg finns det exakt sagt två, ganska kackigt skrivna, sexscener - särskilt den andra. Där ville jag verkligen ha skämskudde, men kanske inte på samma sätt som förra gången jag läste boken.