Hur kan jag avstå från att se David Finchers filmatisering av Stieg Larssons succéroman! Fincher är ett geni och det är onekligen spännande att se hur han har valt att visualisera vårt avlånga land. Petter, Anna (grattis på fölsedan!) och jag bänkade oss på Sergel idag för att kolla in resultatet. Jag måste då säga att jag är väldigt nöjd. Fincher har gjort en helt egen version av Larssons historia, men ändå väldigt igenkänningsbar. Trots att jag kan historien satt jag och väntade spänt på hur det hela skulle sluta. Fincher ska visserligen ha ändrat slutet, men vad den ändringen går ut på kan jag i ärlighetens namn inte se. Nog slutade väl den svenska filmen på ungefär samma sätt? Fotot är ypperligt, man kan verkligen känna kylan i den där stugan som Mikael Blomkvist sitter och trycker i.
Skådespelarna gör alla väl ifrån sig, Daniel Craig är perfekt som Mikael Blomkvist och Rooney Mara gör även hon ett strålande jobb som Lisbeth Salander. Men den där brytningen hon har! Jag vet inte vad det är hon talar, holländsk-finska kanske, men svensk brytning är det absolut inte. Brytningen är något som man kan prata länge om. Jag är aldrig förtjust i filmer som utspelas i "utlandet", där alla går runt och pratar engelska med det landets brytning. Alla i biosalongen har accepterat att man talar "engelska" i det landet i just den här filmen. Då behöver vi inga brytningar. Särskilt inte när de är inkonsekventa som de är här. Vi får allt från de svenska skådespelarna som emellanåt låter som att de överdriver sin svenska accent, via Rooney Maras underliga, till Daniel Craig som inte ens försöker. Med det sagt så har Robin Wright fått till en synnerligen trovärdig svensk accent. Och ska vi prata skådespelarna så måste jag nämna Stellan Skarsgård. Funnes det nån rättvisa här i världen så skulle han stå där i Hollywood med birollsoscarn i slutet av februari. Hans tolkning av Martin Vanger är felfri, och hans monolog på slutet är bara fantastisk.
Trent Reznor fick en oscar för sin filmmusik till Social Network, och det var han verkligen värd. Här gör han återigen ett strålande jobb med musiken. Vill det sig väl så får han ännu en oscar, men den här gången är jag inte lika övertygad som förra gången. Fantastisk musik även nu, men inte riktigt lika perfekt som i Social Network.
Ännu en detalj som drar ner betyget lite är att filmen är för lång. Två timmar och fyrtio minuter. Det är särskilt slutet som är för utdraget. Efter att vi väl fått veta vad som har hänt går det för lång tid innan allt är hopknutet i en i och för sig synnerligen elegant liten knut, men det skulle kunna gå att göra det lite effektivare tror jag.
Allt som allt är jag väldigt nöjd med biobesöket och både Petter och jag hoppas att de filmar de kvarvarande två böckerna också. Det kan bli riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar