Så var det det där med dialekter

Nåt jag stör mig på med svensk film är rädslan för att låta folk tala dialekt. Det spelar ingen roll vilken avlägsen byhåla filmerna utspelas i, alla talar lik förbannat stockholmska. Ulf Malmros vågar låta sina rollgestalter tala värmländska och i Masjävlar talades det dalmål. Men i vanliga fall får man hoppas att nån faktiskt säger var filmen utspelas, annars låter det som att de sitter i nån förort till Stockholm.

Nu har då Bröderna Karlsson haft premiär, i regi av Kjell Sundvall - som faktiskt använde sig av norrländska i Jägarna. Björn Bengtsson spelar två tvillingbröder som skilts åt vid födseln och den ene har växt upp i Norrland och den andre i Stockholm. Nu möts de för första gången. Hur ska vi i publiken då kunna skilja de båda bröderna åt, även om ingen i filmen kan göra det? Vad sägs om att man använder sig av de olika dialekterna? Nä, för "vi kunde inte luras med dialekter eller hål i örat" säger Björn Bengtsson i en intervju i DN. Va?! Varför inte det? Den ene har aldrig satt sin fot i Stockholm och den andre vet inte hur livet är utanför tullarna. Men de talar samma dialekt?! Vad är det för dumheter! Om de är från olika landsändar är det väl ganska naturligt att de talar olika dialekt.

Nä, tänk om, tänk rätt! Tänk bara på engelska filmer, där skådespelarna byter dialekt från film till film, beroende på var i landet filmen utspelas. Det är väl ändå så det ska vara!