Love and other disasters

Igår såg jag en film som jag kan rekommendera, men som ni kan få svårt att få tag på i alla fall. Den är nämligen utgången från bolaget, både i Sverige och England, tyvärr. Efter att ha sett filmen kände jag att den skulle göra sig bra i mitt filmbibliotek, men den går alltså inte längre att köpa.

Filmen är Love and other disasters i regi av Alek Keshishian (In bed with Madonna) och är en typisk brittisk romcom. Brittany Murphy i huvudrollen spelar Jacks, som jobbar på Vogue och bor i London med sin kompis Peter. Peter vill skriva filmmanus och lever på drömmen om den Stora Kärleken som ska drabba honom, och han tror sig ha funnit sin dröm när han bokstavligen springer ihop med en man i en hotellobby. De talar aldrig med varann, men Peter hinner se hans namn på en katalog och med hjälp av sina vänner börjar de eftersöka honom.

Samtidigt har Jacks, som påstår sig ha Londons bästa gaydar, träffat fotografen Sashas nye assistent, Paolo, och hon tycker att han är idealisk för Peter. Dessvärre är Paolo straight och mer intresserad av Jacks än Peter. Tyvärr lyckas han aldrig kläcka ur sig detta när han inser hennes misstag. Det är alltså upplagt för förvecklingar.

I sann metafilmsanda så inleds hela filmen med " INT. JAMES'S BEDROOM - DAY, CAMERA DESCENDS on JAMES WILDSTONE, a handsome English aristo" innan vi får se det hela utspelas. Ganska snart får vi veta att det är i Peters fantasi som livet är som ett filmmanus. Tyvärr är det Jacks som är i fokus i filmen, så det blir lite kluvet när metaanvändandet dyker upp. Mer användande av det greppet, och mer fokus på Peter hade varit bättre.

En annan logisk faux-pas (jag vill inte kalla det lucka, för det är inte helt omöjligt att det kan hända, bara mindre troligt) är att den argentinske machon Paolo inte klarar av att berätta att han är hetero. Finns det någon som kan tycka att det är jobbigt att kliva ur "heterogarderoben", särskilt som latino. Det borde vara det första han berättar när han får reda på missförståndet.

Skådespeleriet är överlag bra. Brittany Murphy var väl inte världens främsta skådespelare, men hon matchas mer än väl av de engelska skådespelarna. Catherine Tate som spelar väninnan Tallulah, som gör uppror mot sin överklassbakgrund på alla sätt hon kan är min favorit i filmen. Hon är riktigt rolig. Roligt också att Stephanie Beacham (Dynastin) dyker upp i en liten roll som Tallulahs mamma. Dawn French spelar Peters terapeut, och hon har en liten rolig monolog om fisarnas betydelse för förhållanden (nåt som vissa jag känner borde ta till sig...).

Ingen stor film, men jag satt ändå i halvannan timme med ett nöjt leende på läpparna, så tre glada gnurglor springer ut och letar efter den stora kärleken.