Här är det däremot inga tvivel. Det här är en riktigt bra film. Vi pratar filmsaga, visst. Vad jag vet så gick det inte riktigt till så här när amerikanerna(!) vann andra världskriget, men det skiter jag i, för det här är så ofantligt snyggt gjort och med en jätteglimt i ögat. Samtidigt är den olidligt spännande! Inledningsscenen där SS-översten Hans Landa sitter och samtalar med mjölkbonden LaPadite är bara den värd hela biljettpriset. Stämningen går nästan att ta på!
Att filmen är snyggt filmad är väl inte så oväntat, det har ju alla Tarantinos filmer varit. Nej, här är det skådespelarna som gör ofantligt bra ifrån sig, allihop. Brad Pitt är lysande när det gäller att spela korkad fjant och Christoph Walz som Landa är verkligen välförtjänt av sin birollsoscar. Maken till slemmig och vidrig människa får man leta efter! Dessutom är filmen välspelad in i minsta biroll, även de som knappt hinner visa sig innan de dör, som Michael Fassbender och Diane Krüger. En som gjorde ett alldeles strålande jobb var Denis Menochet i sin lilla roll som bonden LaPadite.
Musiken är också synnerligen välanvänd, precis som i övriga Tarantinofilmer emellanåt med förvånande val. Jag menar, David Bowies Cat People i en film om andra världskriget?!
Fyra, nä f'resten fem, gnurglor drar på sig sina bästa nazzi killin' boots!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar