Vilken kväll det blev! Jag var tvungen att göra ett inlägg redan i pausen, bara för att jag tyckte att det var så häftigt. Jag har visserligen inget emot att gå på teater ensam, men det kändes som att det här var en föreställning som jag ville dela med nån. Går man och ser burlesk och får dricka öl i salongen behöver man nån med sig. Alltså drog jag med mig
Petter. Han hade egentligen inte råd, men han har väldigt vänliga vänner...
Det började lugnt, med Cabaret Decadanse, två dockskötare som stod bakom en stor (över två meter lång) diva mest tillverkad av spiraler. Hon såg helt levande ut.
Sedan drog det igång rejält, med The english gents, två förnäma herrar med plommonstop, kritstrecksrandiga kostymer och paraplyer. Och en otrolig kroppskontroll när de klättrade på varandra. Suve-jävvlar-ränt! (Dock lite störande att jag är så förutsägbar att Petter utan problem kunde avgöra vem av de båda herrarna jag tyckte var sexigast...)
Efter detta ramlade numren på i en aldrig sinande ström. Jag ömsom skrattade, fascinerades och äcklades.
Tyvärr tappade föreställningen lite fart efter paus. Några av artisterna som återkom hade redan gjort sina bästa nummer och man hade kunnat tycka att de skulle ha kunnat göra något mer av sin tid på scen. Inte för att det nånsin blev tråkigt, absolut inte. Men något lite mer borde de kunna få ur sig.
Bästa numret efter paus var
David O'Mer, en akrobat som lyckades få rep och badkar att bli riktigt sensuellt.
Jag har alltid haft lite svårt för
Carl-Einar Häckner, men det var länge sen jag såg honom och efter gårdagens prestation måste jag nog omvärdera honom. Jag höll på att skratta käkarna ur led (framförallt i numret innan paus).
Trots den lilla svackan efter paus så var det här en otroligt häftig föreställning. Den återkommer en vecka i september. Se till att boka biljetter. Vem vet, vi kanske ses där för det här kan jag mycket väl tänka mig att se igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar