 |
| Hugo Therkelson Foto Hans Nilsson |
Lars har en bror - Christian Rambe - som är premiärdansare på Operan och han skvallrade att Christian ska göra sin avskedsföreställning i just Coppelia den här veckan. Kul, tänkte jag. Jag har ju aldrig sett honom dansa, och det är ju alltid lite speciellt att se någon göra sin avskedsföreställning. Men en snabb koll visar att även om han dansar rollen som Méliès så var det inte han som gjorde rollen just igår. Attans också! Och eftersom jag åker till Ugglarp i morgon kunde jag inte byta dag. Nu var Hugo Therkelson som gjorde rollen igår ett sämre alternativ - tvärtom dansade han ruskigt bra. Det unga kärleksparet, Oscar Salomonsson och Andrea Kramesova, var lika bra de också.
Dirk Hofackers scenografi och kostym var fantastiska att skåda. Hagbergskan ville ha flera av dräkterna, och jag förstår henne. De kvinnliga djävlarnas dräkter var helt underbara!
Filmvetaren i mig hade dock lite synpunkter, inte använde man klappa när man gjorde stumfilm. Det finns ju ingen anledning, när det inte finns nåt ljud att synka. Och hur man ska hålla en megafon borde väl en stumfilmsregissör veta! Men det där är ju bara detaljer som inte på något sätt drar ner betyget.
Uppsättningen har bara ett riktigt problem, och där ligger inte problemet i uppsättningen utan hos mig. Det är vad jag förstår en genrekonvention som jag bara har att lära mig att stå ut med. Min baletterfarenhet är i det närmaste obefintlig, men av de klassiska baletter jag sett (bara två - den här och Törnrosa) så har de en akt för mycket. Sista akten har ingen dramaturgisk funktion, utan är bara ett tillfälle för dansarna att få briljera. Briljerar gör de onekligen, jag var helt fascinerad över alla dansarna. Men samtidigt satt jag och funderade på när handlingen skulle gå vidare. Jag kämpar vidare och ska lära mig att bara njuta av dansen.
Jag gick hem från Operan med bara glada tankar i huvudet. Riktigt lika bra som SYNC/Altro Canto var inte Coppelia, men väldigt bra var den ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar