Tintin - Enhörningens hemlighet

Jag vet att jag har sagt att jag inte tänker betala för att se 3D-filmer igen, men om man vill se Tintin på bio och på engelska - och det vill jag - är man så illa tvungen att betala för den där extrafinessen. Daniel, Ola, Johan och jag var idag iväg till Sergel för att bese Spielbergs och Jacksons senaste spektakel med 3D-glarrorna på näsan.

Och det började ju så bra! Förtexterna är inget annat än geniala! Riktigt snyggt animerat med blinkningar till i stort sett alla Tintins äventyr. Sedan börjar äventyret, Tintin är på en loppmarknad och får sin karikatyr ritad av en konstnär som är misstänkt lik en viss Hergé. Självklart är då karikatyren den bild av Tintin som vi är vana att se. Kan man sin Tintin känner man igen historien - Tintin hittar ett modellfartyg som han köper. Andra spekulanter dyker upp och är villiga att betala stora summor för fartyget, men Tintin vägrar. Så drar det igång. Inbrott, stöld, mord och så vidare. Jag satt fullkomligt och njöt. Sedan gör historien plötsligt en tvärvändning. Tintin kidnappas och förs ombord på ett fartyg och plötsligt befinner vi oss i Krabban med guldklorna. Det här var jag visserligen förberedd på - skeppet tillhör Kapten Haddock och så presenteras han på ett naturligt sätt för oss.

Från den stunden sjunker filmen, inte till botten som Enhörningen, men den börjar definitivt ta in vatten. Istället för att följa historien i originalberättelsen blir det nu ett standardactionäventyr à la Indiana Jones av det hela - slapstick och megasuperstora actionscener avlöser varandra i ett hejdlöst tempo. Det är hela hus som åker igenom städer, översvämningar, piratskepp som bokstavligt talar flyger över varandra och slagsmål med lyftkranar. I ärlighetens namn funkar såna slagsmål bara i Carl Barks Brevet till tomten. Här blev det direkt fånigt.

Tråkigt nog glömmer herrar Spielberg och Jackson bort att historien bygger på ett riktigt bra manus av Hergé. Här får vi bara första delen - boken Rackham den rödes skatt glöms bort. Dessutom har herr Sackarin här blivit en superskurk med megalomana planer och det visar sig att han är ättling till Rackham den röde, så det utvecklas till en historia om att han vill få hämnd på Kapten Haddock för händelser flera hundra år tidigare.

Vad det gäller animationen kan jag bara hylla animatörerna. Det är så ofantligt snyggt filmat att man knappt tror att det är sant. Man ser fibrerna i kläderna, varenda rynka i Kapten Haddocks ansikte och dammkornen som svävar i luften i det övergivna Moulinsart. Scenövergångerna är fantasifulla och man utnyttjar mediet på ett förtjänstfullt sätt. Stor guldstjärna för det. Däremot störde jag mig otroligt mycket på figurernas huvuden. Alla utom Tintin har överdimensionerade huvuden, vilket gör att de ser ut som om de går runt med jättelika masker på sig, ni vet såna där man ser på nöjesparker typ Disneyworld. Jag associerade till Babar och den gamla damen som gick på teve när jag var liten.

Slutligen får jag ta och hylla rösterna. Jamie Bell som Tintin är ingen Tomas Bolme, men han är ändå väldigt bra som den unge journalisten, Andy Serkis som Haddock, Simon Pegg och Nick Frost som Dupontarna och Daniel Craig i dubbelrollen som herr Sackarin/Rackham den röde är lika bra de. Även i de mindre rollerna är rösterna perfekta.

Ömsom vin och ömsom vatten, alltså. Förtexterna var värda en femma, inledningen på äventyret en fyra, och efter att man övergivit Hergés originalhistoria så kände jag att jag inte kan ge mer än tre halvnöjda gnurglor för det här äventyret. Jag sätter mina förhoppningar till att nästa film rättar till de här felen!