Vilken helkväll det blev igår. Hagbergskan, fru Ann och jag hade planerat in ett besök på Operan och innan dess tänkte vi att vi skulle ta och äta lite. Tanken var att vi skulle gå på Vapiano, men där var det knökfullt så istället hamnade vi på Michelangelo. Inget nerköp, om jag får säga vad jag tycker.
Därefter promenerade vi bort till Operan och frotterade oss i de riktigt fina salongerna, som vi nu får vara i som tillsvidareanställda. Mycket lullull att titta på. Och mousserande vin till det säger man ju inte nej till.
Problemet med Così fan tutte är att handlingen fullkomligt suger - två soldater slår vad om att deras flickvänner är dem alltid trogna, så de drar på sig peruker och låtsas vara några andra friare och självklart faller flickvännerna för dessa för dem totaaaaalt okända herrar. Men i slutet bestämmer sig soldaterna för att gifta sig med dem ändå, för "så gör alla kvinnor". Lorenzo da Ponte måste ha roat sig med nåt annat när han skrev ihop det här librettot, för det är lövtunt. Ge mig hämnande stenstatyer eller magiska flöjter anytime, men det här håller inte.
foto: Alexander Kenney, Operan
Ole Anders Tandbergs uppsättning utspelas i en slottspark med ett antal cypresser, allt omgärdat av en vit slottsmur med dörrar i, där folk kan komma och gå. Sångarna får sedan göra det bästa av situationen. De lyckas hålla intresset vid liv föreställningen igenom, men jag är inte helt fängslad. Bäst lyckas de båda intriganterna - Johan Edholm som Don Alfonso och framför allt Marie Arnet som Despina. Hon är riktigt bra, och dessutom rolig. När hon är på scen är det hela tiden intressant och hon har ett bett i tilltalet som jag uppskattar. Kvällens stora behållning!
På det hela taget en bra kväll. Och med Mozarts musik kan det ju inte bli helt misslyckat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar