Under somrarna bodde vi alltid på Gotland när jag var liten. Från början hyrde vi hus här och där, både innanför ringmuren och så långt bort som När - inget vatten, el, avlopp eller nånting i det huset - bara en jävla massa flugor, men -75, om jag inte missminner mig, köpte vi ett hus i Tofta. Från första sommarlovsdag höll vi till där - vid ett par tillfällen åkte vi till och med ner innan skolavslutningen hade varit. Det var fantastiskt att ha möjligheten att tillbringa somrarna där. Det där med att barndomens somrar bara innehöll sol stämmer inte med Tofta. Det regnade ofta, men det betydde att vi kunde åka in till Visby stadsbibliotek och låna böcker som vi, det vill säga mamma, hade högläsning ur.
Huset såldes på åttiotalet och sedan dess har jag inte varit där, men huset finns nu tydligen för
uthyrning av de nya ägarna. På den tiden var huset brunt med svart tak, men nog känner jag igen interiörerna, även om de har slagit ut ett par väggar och flyttat ett par till.
3 kommentarer:
Det bor en författare i dig.
Ja visst känns det igen. Men inte har det blivit vackrare utifrån. huset passar inte att vara gult. Vi får kanske provbo det någon gång. Let´s think about it. Lilla sovrummet ligger där vi hade vårt köksbord. Odd isnt it? Och sovrummet nu finns det inte palts för din brors solsäng där han låg när han inte ville lyssna på trista böckerna vi lånat. Konstigt han var ju den som kunde repliker och handling näst intill perfektion.
Kommer aldrig glömma den påsken som vi var med... men det finns ju värre saker man kan göra än att sitta en hel påsk livrädd på en diskbänk...
Skicka en kommentar