torsdag 8 oktober 2009

Knallhatten i Camden County


När man ligger så här och är dödssjuk som jag, så är det tillåtet att ligga i soffan hela dagen och kolla på teve. Jag har roat mig med att kolla på tredje säsongen av My name is Earl, som jag köpte för ett par månader sedan, men ännu inte har kommit mig för att se.

My name is Earl är en av de roligaste och intelligentaste komediserier som har gått på teve på väldigt lång tid, fast maskerad som dumhumor. Serien utspelas bland trailertrash i Camden County i Sydstaterna, där förre busen Earl har bestämt sig för att lägga om sitt liv och gottgöra alla dumheter han har gjort tidigare i sitt liv.

Man driver friskt med alla klichéer som finns om inavlade hillbillys. Här är de skruvade ytterligare ett par varv för att verkligen göra det tydligare att det är just klichéer man använder sig av. Skämten rör sig från de grövsta underlivsskämt till subtila syftningar på samtidshändelser. Det finns nästan inte en invånare i Camden som inte är idiot, från Earl och hans vänner ända upp till de högsta makthavarna. De intelligentaste är faktiskt de två som inte ursprunligen kommer från den delen av landet, den förre agenten Crab Man och mexikanska Catalina.

Allt det här påminner faktiskt om en annan av mina favoriter, Knallhatten! Den driver också friskt med de klichéer som finns kring hillbillys. Skämten rör sig även där mellan den lägsta flåshumorn och den högsta samtidssatiren. John Steinbeck sa på allvar att han tyckte att Knallhattens skapare Al Capp borde få Nobelpriset.Där är det staden Dogpatch som är spelplats, jämfört med Earl trailerpark. Earl motsvaras av Knallhatten själv, med skillnaden att Earl är något intelligentare än Knallhatten. Båda två försöker göra gott, men där Knallhatten är god av födsel och ohejdad vana måste Earl kämpa.

Båda protagonisterna omges av kumpaner, vänner och fiender. Knallhattens framtida fru Daisy Mae har sin motsvarighet i Earls förra fru Joy. Men Joy har inte så mycket av Daisy Maes godhet. Hon är en hård dam med ett relativt gott hjärta långt, långt därinne.

Är det konstigt att jag har tagit My name is Earl till mitt hjärta? Det är därför jag blir extra bedrövad över att NBC bestämde sig för att hastigt och lustigt lägga ner serien efter den fjärde säsongen. Man har fört samtal med andra tevebolag om att fortsätta serien där, men man har ännu inte kunnat enas om nånting. Jag håller i alla fall tummarna!

Inga kommentarer: