Dagens bildgåta

Ah, ljuva barndom!

... men korven den har två

Det där med att stoppa korv tycker jag är kul (och inga snuskiga tankar nu, om jag får be!). Det har mest blivit julkorv, men några andra varianter har jag prövat på också. Och fler ska det bli!

Då passar väl en kokbok med bara korvrecept som hand i handsken för min del. Kristofer Franzén har precis i dagarna släppt Korv: den godaste korven stoppar du själv. Jag undrar om jag inte ska använda lite av min månadspeng och köpa den boken.

Lilla stjärna

John Ajvide Lindqvists förra roman Människohamn hade en rysligt bra inledning, med betoning på ryslig. Jag drogs in i handlingen direkt och ville hela tiden läsa vidare. Sedan ballade historien i ärlighetens namn ur lite mot slutet när hela jämrans skärgården och alla invånare visade sig vara inblandade i historien. Det blev liksom lite för stort - samma problem som så många av Stephen Kings romaner lider av.

Den senaste romanen, Lilla stjärna, har lite av samma problem, fast på ett annat sätt. Inledningen utlovar något annat än vad romanen senare utvecklas till. En nyfödd flicka hittas nergrävd i skogen och ett medelålders par tar hand om henne och gömmer henne i en källare där hon får växa upp. Flickan, Theres, verkar närmast vara savant. Hon förstår inte mycket av sin omgivning, men hon sjunger perfekt redan från födseln. Jag blir mest nyfiken på bakgrunden till historien. Vem är hon? Varför gräver hennes föräldrar ner henne i skogen för att låta henne dö? Att ett spädbarn istället för att skrika sjunger ett perfekt A låter inte som en tillräckligt bra anledning att vilja döda henne.

Inget av det här får man svar på. Efter den första blodiga händelsen introduceras ännu en flicka, som också verkar ha en psykisk störning, nu närmast asperger. Flickorna får kontakt med varandra och börjar skriva musik tillsammans. De blir stöd åt varandra inför den oförstående och oförståeliga omvärlden. Fler flickor dras till duon och snart börjar man förstå vartåt det barkar hän.

Ajvide Lindqvist är en duktig författare, det kan man inte ta ifrån honom och även den här gången håller han intresset uppe romanen igenom. Det tog inte många dagar för mig att läsa ut den. Men samtidigt känner jag mig lite snuvad på konfekten. Inledningens historia verkade mer spännande än den som här presenteras. Med det sagt så känner jag ändå att jag kan rekommendera boken, särskilt åt folk som gillar tanken på äktsvensk splatter på Sollidenscenen.

Dagens bildgåta

Kvinnor kan!

Hur man gör en trailer

Nog vet vi alla hur en äkta oscarsvinnare ska se ut. Men lika väl formulerat som här är det inte ofta man ser.

A Trailer for Every Academy Award Winning Movie Ever -- powered by Cracked.com

Tack gode gud för Xylocain!

Jojo, ni frysmörtar som har klagat hela vintern. Nu kan ni vara glada över att temperaturen stiger. Tänk då en liten stund bara på hur det är för oss som är varma av oss, särskilt nu i början av våren, när det är för varmt för vinterkläder men för kallt för vårkläder. Jag går runt och är ständigt lite småfuktig av svett. Detta leder till att jag mellan vissa kroppsdelar, som här icke ska nämnas, väldigt lätt får klåda. Om inte Xylocain funnes hade jag nog inte kunnat röra mig emellanåt. Nu har jag kört en sån kur i en vecka och det har börjat lugna ner sig, och jag kan åter röra mig. Men sen kommer sommaren så jag får väl behålla min tub med salva...

Äntligen ett premiärdatum - nästan

Min frustration över att bästa badet i stan - Centralbadet - har stängt för renovering och inte kan ge några besked om när de öppnar igen kan knappast ha undgått någon som följer mig på bloggen.

Nu äntligen verkar det bli bättring på den punkten. Inte så att man meddelar något datum när badet ska öppna, men åtminstone ett "i början av april". Nu börjar det likna nåt. Lagom till att badsäsongen ute börjar så öppnar man igen. Aldrig får man vara riktigt glad. Fast sedan kommer ju hösten så småningom. Och då kan jag centralbada, halleluja!

Bästa stunden på veckan

Som guide är man glad och tillmötesgående och social. Som jympaledare är man glad och tillmötesgående och social. Fatta då hur skönt det är när jag har guidat en hel dag, sedan gått och lett jympa och efter det så går jag in i bastun och lägger mig på en av lavarna där och bara njuter. Jag har ett par stammisar som brukar basta också, och som tycker om att prata men de är trevliga och de stannar inte så länge. Sedan brukar jag få vara i stort sett ensam i bastun fram tills nästa pass har slutat. Att bara få ligga där och njuta av tystnaden och värmen (jodå, jag gillar värme också, bara jag slipper ha kläder på mig och jobba när det är varmt). Efter en timme känner jag mig som en ny människa.

Dagens bildgåta

Leif Zern på premiär?

Tack, Jeeves

Problemet med Jeeves-böckerna är att titlarna är så snarlika att jag knappt vet vilka jag har läst eller ej. Varje gång jag är på antikvariat så ser jag nån Jeeves-bok, och jag vet aldrig om jag har den eller ej. Det har hänt ett par gånger att jag har kommit hem med en bok som jag redan har i bokhyllan. Den här gången kontrollerade jag innan jag handlade. Jag hade bestämt mig för att köpa den första Jeeves-romanen, det kan ju vara kul att läsa dem någotsånär i ordning.

Nu är inte Tack, Jeeves den första berättelsen om Jeeves och Wooster. Det hade redan publicerats ett antal noveller med duon sedan 1915, men 1934 var det äntligen dags för den första romanen.

Handlingen är inte så märkvärdig. Det är ungefär samma historia som vanligt, Wooster råkar ut för fruntimmer som vill förlova sig, han försöker hjälpa sina än mer korkade vänner och så kommer Wooster till undsättning. Men det gör ju ingenting när det är så spirituellt och framför allt roligt skrivet som här.

För oss som älskar teveserien kanske det hjälper om jag säger att den här romanen blev två avsnitt i andra säsongen. Ni minns väl när Wooster blir utsparkad för att han börjat spela trombon (i romanen är det en banjolele som ställer till det) och flyttar till kusten. På grund av detta säger dessutom Jeeves upp sig och tar anställning hos Lord Chufnell, som självklart äger stugan som Bertie flyttar in i. På grund av ekonomiska svårigheter har Chuffy bestämt sig för att sälja egendomen till den amerikanske miljonären J. Washburn Stoker, vars dotter han dessutom är förälskad i. Dottern Pauline har en gång i tiden varit förlovad med Bertie. Släng in den gamle fienden Roderick Glossop och allt är som det ska.

Många gånger medan jag läser skrattar jag högt, och då kan jag ändå historien utan och innan från alla gånger jag sett avsnitten på teve. Det är också väldigt roligt att jämföra med serien och konstatera att den förhåller sig väldigt väl till originalet, men faktiskt lyckas lägga till några detaljer som ytterligare förhöjer det hela. I serien är det en minstrelorkester (vita människor sminkade som - ja, jag säger det - negrer!) som spelar en viktig roll. Här är det en "negerorkester", åtminstone på svenska. Det är mycket möjligt att översättaren inte trodde att läsarna på trettiotalet kände till minstrels. Eftersom jag inte har tillgång till den engelska texten kan jag inte uttala mig säkrare än så.

Hur som haver är Tack, Jeeves en utmärkt bok och den har inte åldrats en dag sedan den skrevs. Hurra, hurra, hurra!

Kunglig fotomodell

Min provvisning för Kung för en dag dokumenterades av slottets fotograf Alexis och jag har nu fått se bilderna. Jättesnygga bilder blev det. Jag kan tyvärr inte lägga upp några bilder här, men de kommer att användas vid marknadsföringen av skolvisningar så snart kommer de att finnas på hovets hemsida. Då kommer jag att länka till dem, var så säker!

Dagens bildgåta

Sju knivar från Wei?

Lugnet efter stormen

Det har blivit lite smådåligt med uppdaterandet de senaste dagarna, det är jag medveten om. Jag har inte ens gjort några bildgåtor. De senaste veckorna har varit lite för fyllda med aktiviteter, som alla kulminerade i provvisningen i torsdags. Efter det gick luften ur mig och jag har inte orkat göra nånting alls. Men jag kommer tillbaks med förnyade krafter, var så säkra!

Hovet + Riksdagen = sant

Riksdagskören var och hälsade på Slottskören idag. Vi sjöng på gudstjänsten i Slottskyrkan. Efteråt blev Riksdagskören lovade en visning av slottet, och visst ställde jag upp. Vi får väl se om riksdagen röstar igenom republik i morgon. Då har jag inte gjort ett bra jobb...

Lite lustigt är det att jag tydligen ser ut som slottsanställd, även i civila kläder. Medan jag stod och väntade på att kören skulle komma (de fick gå runt slottet medan jag sprang över borggården för att hänga av mig väska och ytterkläder) var det massor med folk som kom fram och bad om information om slottet och så vidare.

Min Figherrecension

I fredags hade The fighter premiär. Om det är någon som har glömt vad jag ansåg så hittar ni den recensionen här.