Vi inleder med inledningsnumret (såklart). Värden Neil Patrick Harris förklarar att Broadway minsann inte längre är uteslutande, alla är lika välkomna! Men efter att ha sett det här kan man ju undra hur Brooke Shields överhuvudtaget får den ena musikalrollen efter den andra på Broadway!
Övriga shownummer kommer efter hoppet här.
En duell mellan Neil Patrick Harris och Hugh Jackman.
Sutton Foster sjunger klassikern Anything Goes ur musikalen med samma namn. Musiken är skriven av Cole Porter och manuset av Guy Bolton och P.G. Wodehouse. Fripassageraren Billy är kär i arvtagerskan Hope och får hjälp av bland andra nattklubbssångerskan Reno att vinna henne från fästmannen, den snygge men tråkige Sir Evelyn Oakleigh. Anything Goes nominerades till bästa nyuppsättning, bästa kvinnliga respektive manlige huvudrollsinnehavare (Sutton Foster som Reno och Adam Godley som Sir Evelyn), bästa regi, koreografi, scenografi, ljus, ljud och kostym. De vann för bästa nyuppsättning, kvinnliga huvudroll och koreografi. Här är finalnumret från första akten.
Company med musik av Stephen Sondheim sattes inte upp som vanlig musikal i år. New York Philharmonic gjorde 11 april i år en halvkonsertant version med bland andra Neil Patrick Harris i huvudrollen och Jon Cryer (Två och en halv män), Christina Hendricks (Mad Men), Anika Noni Rose (Dreamgirls) och Patti LuPone (Broadwaydiva extraordinaire) i andra roller. Ensemblen återförenades på Tonygalan och framförde Side by side. Company handlar om Bobby (Neil Patrick Harris) som fyller 35 och firas av sina gifta vänner och tre flickvänner. Bobby har svårt för längre förhållanden, för att inte tala om äktenskap, men under kvällens gång börjar han ifrågasätta sina beslut. Konserten filmades och har, precis som Mister Ernest, visats på liveteater på bio. Kanske ett förslag, Bio Rio?
Kvällens stora vinnare, med nio Tony, blev Trey Parkers och Matt Stones The Book of Mormon. Två naiva mormoner skickas som missionärer till en krigsdrabbad del av Uganda och försöker sprida sina läror (som bara en av dem kan egentligen) till folk som har mer problem med krig, hunger och aids. Huvudrollsinnehavaren Andrew Rannells sjunger andra aktens I believe med den äran. När får vi se den här i Stockholm?
För några år sedan gick Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig här i Stockholm. Även om Jakob Stadell är en bättre musikalskådespelare än gamle Harry Potter så skulle jag nog hellre se den här uppsättningen. Fönsterputsaren J. Pierrepont Finch (Daniel Radcliffe) tar sig upp i karriären med sin självhjälpsbok i högsta hugg och får samtidigt flickvän på köpet. Musikalen nominerades till bästa nyuppsättning, bästa manliga biroll (John Laroquette, vinnare), bästa kvinnliga biroll (Tammy Blanchard), bästa regi, koreografi, musikarrangemang, scenografi, kostym och ljus.
Kander & Ebbs sista musikal blev Scottsboro Boys, och precis som Cabaret handlar den om en hemskare tid i vår historia. 1931 blev nio svarta pojkar oskyldigt anklagade för att ha våldtagit två vita kvinnor. Trots att flera vittnen erkände att de ljugit blev alla pojkarna utom två dömda till mellan 75 år och livstids fängelse. Chicago använder nattklubbsestetik i sina nummer, Scottsboro Boys har istället minstreltraditionen (vita män med svartmålade ansikten), fast med svarta skådespelare. Uppsättningen anklagades därför för att vara rasistisk, främst av folk som inte sett den (som vanligt!). På grund av alla kontroverser gick uppsättningen dåligt, trots bra kritik. Men man fick ändå tolv Tonynomineringar, dock utan att vinna en enda. Bästa musikal, bästa manus, bästa manliga skådespelare (Joshua Henry), bästa manliga biroll (Colman Domingo, Forrest McClendon), bästa regi, koreografi, musikarrangemang, scenografi, ljus och ljud.
1992 hade En värsting till syster premiär på bio. Whoopi Goldberg spelade nattklubbssångerskan som låtsas vara nunna i flykt undan maffian. Hon blir ansvarig för kören och lär dem sjunga ordentligt. Det här är ju för bra för att få vara i fred från musikalskaparna, så 2006 blev den musikal och har hunnit spelas både i Kalifornien och London innan den förra året sattes upp på Broadway. Fem Tonys blev den nominerad till, bästa musikal, bästa manus, bästa kvinnliga skådespelerska (Patina Miller), bästa kvinnliga biroll (Victoria Clark), bästa musik, men inte heller den här vann en enda.
Ännu en musikal baserad på en film, som i sin tur baserades på en verklig händelse. Catch me if you can handlar om småfifflaren Frank Abagnale som lyckas bluffa till sig flera miljoner dollar i falska checkar, utge sig för att vara pilot, läkare och präst, allt innan sin nittonde födelsedag. Musikalen nominerades till fyra Tonys och vann en, för bästa manliga huvudroll (Norbert Leo Butz som agenten som utreder fallet). Övriga nomineringar gällde bästa musikal, bästa musikarrangemang och bästa ljud.
När vi ändå är inne på musikaler baserade på filmer kan vi väl ta en till - Priscilla, Queen of the desert, baserad på filmen Priscilla, öknens drottning från 1994, om tre transor på väg genom Australien. Det här är en jukeboxmusikal, man har tagit diverse kända låtar och satt in på lämpliga ställen, typ Mamma Mia. Här på Tonygalan har man gjort en extra liten finess, Martha Walsh, som gjorde originalet till It's raining men, framför låten tillsammans med ensemblen. Lite kul att se, onekligen.
Årets mest omtalade musikal är inte baserad på en film, utan en serie - Bono & The Edges Spider-man - Turn off the dark. Förseningar, olyckor och usel kritik har gjort musikalen till en riktig snackis. Den blev inte nominerad till några Tonys (den officiella premiären kom efter Tonys deadline), men självklart fick man framföra en sång ur den. Men först - de obligatoriska Spindelmannen-skämten (som jag personligen anser vara roligare än låten ur musikalen).
Det var hela kvällens shownummer. Jag tycker att Neil Patrick Harris får ta och avsluta det hela när han började det så fint också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar