Jesus Christ, vilken föreställning!

Efter månader av förberedelser och repetitioner var det dags för våra två ynka föreställningar. Utsålt båda kvällarna, stående ovationer och ett jävla drag i ensemblen. Jag måste säga att jag är jättestolt över allas prestationer. Från de första repetitionerna när Petter och jag, i ärlighetens namn, tittade på varandra och undrade hur vi skulle få ihop det här. Kören Cantate som spelade lärjungar och journalister hade bara sjungit förut (vilket de gjorde med den äran), men - med ett par undantag - aldrig skådespelat. Vilket lyft de gjorde när de väl kom in i sina roller. Solisterna var också väldigt bra, Petter visste jag redan kunde sjunga visserligen. En annan favorit var Sabina som gjorde Maria. Det blev faktiskt riktigt bra, om jag får säga det själv.

   
För egen del lyckades jag med min rolltolkning också. Att släkt och vänner tyckte att jag var bra var väldigt roligt, men kanske inte helt oväntat. Däremot att personer som jag aldrig träffat förut kom fram och tackade för vad jag gjort blev ännu roligare. Bästa kommentaren från en tioåring i publiken - "han ler, men han ser ändå läskig ut". Precis den känslan jag ville uppnå. Att folk dessutom uppskattade min röst blev jag nåt vansinnigt glad för - jag har haft sån ångest för de där djupa noterna som jag skulle ta mig ner till. Det var roligt att leka fram de elaka prästerna med de övriga. Våra roller var små och spelades stelt, då var det roligt att kunna få fram egna personligheter hos alla fem.

Efter sista föreställningen ställde prästerna upp för ett gruppfoto, och då var det flera andra i publiken som ville ha bild på oss också, så det blev trängsel runt oss. Mitt i den här gruppen såg vi helt plötsligt några japanska turister som förirrat sig in i kyrkan när portarna öppnades och de verkade tro att vi var någon sorts kändisar, för de trängde sig fram i gruppen och tog massor med bilder på oss. Trevligt att få vara kändis i någons fotoalbum i Japan också!

Vi hade visserligen en improviserad premiärfest, men det stora festandet sparade vi till avslutningsfesten. Vår Petrus, Mattias, hade bokat övervåningen på Copperfields åt oss. Vi åt, drack och - självklart när man festar med körer och sångare - så underhöll vi varandra med skönsång av alla slag, från mitt brölande i Ballad of Sweeney Todd till att alla sjöng Händels Hallelujahkör - i stämmor så klart.

Det här har varit en helt fantastiskt rolig resa, tack till er som kom och kollade och ett jättetack till alla medverkande. Jag hoppas att vi kommer att få jobba ihop snart igen!