torsdag 13 oktober 2011

Contagion

Filmfestivalen bjöd på förhandsvisning häromdagen och trots att jag var in på hemsidan flera timmar efter att biljetterna släppts lyckades jag få en biljett. Den här gången var det Steven Soderberghs senaste film Contagion som visades.

Innan huvudfilmen visades Jens Assurs kortfilm Killing the chickens to scare the monkeys som handlade om dödsstraffet i Kina. Som den fotograf han är vore det ju konstigt om inte filmen var snygg. Dessutom var den intressant berättad. Det var som om Roy Andersson hade filmat Irréversible. Det var långa scener - särskilt den inledande avrättningen - filmade med statisk kamera och folk som rör sig in och ut ur bild. Efter att vi fått se ett flertal personer avrättas så får vi hela handlingen baklänges, scen för scen visar upp vad som faktiskt ledde fram till att huvudpersonen skjuts. Snyggt och välgjort.

Sedan var det så dags för huvudfilmen. Gwyneth Paltrow kommer hem från en resa till Kina och redan i första scenen hostar hon, och folk som hostar på film vet vi inte kommer att leva länge till. Mycket riktigt avlider hon strax därefter i vad som tros vara influensa och ytterligare två personer i olika delar av världen faller ihop och dör. Det verkar inte som att det finns något samband mellan dessa tre personer, men snart börjar det gå upp att det är ett nytt virus som har börjat sprida sig. Myndigheterna gör allt de kan för att förhindra smittspridning och försöka hitta ett botemedel samtidigt som paniken sprider sig.

Handlingen är inte precis nyskapande, vi minns till exempel Wolfgang Petersens Outbreak - I farozonen från 1995 med Dustin Hoffman och Rene Russo i huvudrollerna. Det var mer en actionfilm om jag minns den rätt. Jag har inte sett den sedan den kom och har ingen större lust att göra det igen. Contagion är en dramathriller och jag sitter på helspänn filmen igenom. Det är konstant väldigt spännande. Soderbergh är en kompetent regissör, det har han visat om och om igen. Ocean's eleven är en av mina favoritfilmer och Soderbergh är väl den ende som har lyckats få Julia Roberts att vara trovärdig på vita duken. Bara en sån sak! Här har han filmat i en ganska blek och blaskig ton, emellanåt är bilden dessutom ur fokus, vilket ökar på känslan av sjukdom. Det är nästan så jag kände själv att jag nog höll på att få det där viruset och jag började tänka på alla ytor som jag vidrört bara under den tid jag var på biografen. Skickligt gjort!

Soderbergh har lyckats samla en riktig oscarsensemble. Jag räknar till fyra oscarsvinnare och lika många nominerade i de stora rollerna. De gör alla väldigt bra ifrån sig. Gwyneth hinner inte göra så stort intryck av naturliga skäl, men hon lyckas göra ett snyggt litet miniporträtt i alla fall.

Ett litet minus slänger jag in - efter att ha suttit som på nålar under hela filmen så kommer slutet som ett litet antiklimax. Det slutar lite för enkelt och lite för lyckligt för min smak. Trots detta anser jag ändå att Contagion är värd fyra snörvlande gnurglor.



Inga kommentarer: