Påsen med returflaskor är full, så jag tog med mig den och pantade när jag var och handlade. Längst ner i påsen låg några julmustflaskor. Av de lär vi os tvenne ting: Det var länge sen som jag pantade flaskor senast och jag dricker inte särskilt mycket läsk, om jag inte har samlat på mig fler flaskor än så på hela året.
På väg hem från Rosendal igår råkade jag hamna mitt i ett riktigt MC-gäng med upphottade bågar och höga styren och alla var klädda i svart läder. Det var ganska mycket trafik, så de lyckades aldrig köra ifrån mig. Jag höll mig hela tiden till deras gäng och jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag kände mig som om jag var med i Hell's Satans, Homer Simpsons MC-gäng, där det bara är han och Moe som har motorcyklar. I övrigt är det en vespa(!), en cykel och en åkgräsklippare. Fast jag kan tänka mig att MC-knuttarna hade lättare att hålla sig för skratt!
Nyss hemkommen från en riktig nattmangling på slottet. Ensam i mitt lilla kontor har jag suttit och skrivit på min inventering. Det är riktigt trevligt att sitta där när det är tyst och lugnt och man kan koncentrera sig på jobbet.
Karl XIV Johan brukade jobba sent och sova länge. Jag har full förståelse för hans inställning. Jag har absolut inget emot att jobba sent, bara jag får sova ut på morgnarna. I morgon tänker jag fullfölja hans ideal genom att ordna sängkammarregemente. Alla som vill mig nånting får komma till mig i sängkammaren, där jag tar emot. Jag ska ligga länge, länge!
Så kom hon då, exakt på utsatt tid - vi skämtade om det "om hon inte är här inom en minut är hon sen", och en minut senare rullade bilen in - kom legendaren Martha Stewart på besök till Rosendal. Exakt 30 minuter senare var besöket över. Genuint intresserade, både hon och hennes följe, och även om hon hade ett pressat schema tog hon sig ändå tid och ställde många frågor. Efter besöket tyckte vi att vi var värda en smörgås uppe på fiket. Nu är vi redo att ta emot övriga besökare!
Ända sedan i morse har jag haft den här låten på hjärnan. Nu gör det mig inte så mycket, eftersom jag gillar den. Men det skulle vara kul att kunna tänka på nåt annat en stund...
Skåda denna tavla som mamma har fått. Riktigt snygg, eller hur? Självklart är det då med stolthet i rösten som jag kan tala om att det är min begåvade brorson som har målat den. Jag har visat hans tidigare alster och nu den här. Det ska bli spännande att se vad det blir av gossen.
Man kan ju inte nöja sig med bara en auktionsvinst. Nu hittade jag den här Karl Johan-soffan på en "riktig" auktionssajt. Nog skulle den passa i min lägenhet. Jag är faktiskt lite sugen på att lägga ett bud, men utropspriset är 1500 och det kommer nog att svida lite för mycket i min åter timanställda plånbok...
Idag fick jag ha koftan på mig både på väg till och från Rosendal. Dessutom funderade jag på att gräva fram handskarna. Det var lite kyligt om händerna när jag vespade fram. Fast än är det inte för kallt för att åka på Ben!
Igår kom kostymen. Jag hämtade den på väg till jobbet och mellan visningarna passade jag på att prova den. Ja, vad ska man säga? Den sitter som vore den skräddarsydd! Perfekt för alla de där kostymfesterna (som jag aldrig blir bjuden till). Säljaren frågade om jag var intresserad av en beige kostym också. Ja, sitter den som den grå är jag definitivt intresserad!
Alltså, frågan är inte om jag ska rösta eller ej. Frågan är när. Jag tycker att det är lite tradition att man går till vallokalen på valdagen och ställer sig i kö. Men jag jobbar den dagen och måste alltså gå hemifrån tidigare eller rösta på eftermiddagen när alla är där. I vanliga fall brukar jag gå ner och så där på förmiddagen innan jag äter frukost och då är det oftast tomt.
Dessutom har jag en poströstlokal bokstavligt talat runt hörnet från mitt hus. Ständigt dessa val!
Idag började serieteket höstens serie med filmvisningar. Peter Bergting, som ritat Gängkrig 145 efter Jens Lapidus' manus, deltog i en utfrågning på Kulturhuset och efter det hade han fått välja en film som visades. Han valde Wong Kar Wais Ashes of time från 1994.
Allt detta var gratis, och när jag fick veta att Klarabiografen bara rymmer 78 personer trodde jag att det skulle vara jättekö och man skulle få vända i dörren. Hur fel hade inte jag! Det var jag och ett tiotal serienördar (en del verkligen med betoning på nördar, tänk Comic book guy i Simpsons och frågestunden med Lucy Lawless). Serieutlottning (med tanke på hur få vi var där och hur många böcker som lottades ut så kändes det lite surt att jag inte vann nånting, morr). Nästa vecka visas Solomon Kane med James Purefoy i huvudrollen. Jag tänker vara där!
Sedan började då filmen, Ashes of time - Redux. Wong Kar Wai, mest känd för In the mood for love, har gjort en väldigt poetisk kung fu-film. Så poetisk, faktisk, att inte ens recensenterna i Kina förstod riktigt vad den handlade om. Alltså klippte Wong Kar Wai om och ner den och det är det resultatet vi fick se idag.
Ska jag vara helt ärlig så förstod jag inte så väldigt mycket av den. En man med hjärtesorg har bosatt sig ute i en öken där han förmedlar uppdrag till olika yrkesmördare. Alla längtar bort och tillbaks. En asiatisk våldsam version av valfri Tjechovpjäs, skulle man kunna säga. Väldigt vackert filmad och rent filmiskt satt jag och njöt av det som utspelades. Men när jag försökte få ihop vad som hände blev det lite svårare. Mot slutet knöts flera av trådarna ihop väldigt snyggt, men det gällde att man orkade följa med hela vägen. Det var flera som lämnade salongen under visningen. Tre förvirrade gnurglor är den här visuellt häftiga filmen värd.
