Hej våren

De som har hört mig försvara vintern, snön och kylan i tre månader kanske blir förvånade när jag säger att jag var ute och gick för en stund sedan och jag fullkomligt njöt av tövädret. Skillnaden mellan det här vädret och det där slasket som var för ett par veckor sedan är att det känns att det är vår i luften. Förändringens tid är här. Och då tycker jag att det inte bara är helt okej, utan till och med väldigt skönt att temperaturen letar sig upp över nollan.

Och vinnaren är...

Några små betraktelser innan jag går och lägger mig:

Till att börja med så måste jag säga att Oscarsjuryns beslut funkar bättre för mig än Golden Globe-juryn. Avatar fick inte bästa film eller bästa regi. De fick hålla sig till de tekniska priserna (och dessa var den verkligen värd).

Jätteroligt att Katheryn Bigelow blev första kvinnan att vinna regioscar för Hurt Locker. Och att de svenska färgerna försvarades av Paul Ottosson för bästa ljud i samma film.

Bästa manliga skådespelare Jeff Bridges, ja kanske det. Han är förvisso bra, men filmen är inget som lockar mig. Kanske ser den vid nåt tillfälle.

Bästa kvinnliga blev inte Meryl för Julie & Julia. Tyvärr, måste jag väl säga, även om jag inte hade räknat med att hon skulle vinna för den rollen. Istället var det skådespelaren med personlighetsbypass som fick statyetten. Sandra Bullock är inte nån favorit. Nej, nu är jag elak. Hon var bra i den ofantligt överskattade Crash (2005 års bästa film i motsats till Brokeback mountain? Det finns inte på kartan!), men i övrigt är hon ganska blek. Kanske är hon bra här, eller så är det som hon sa i sitt tacktal: "var jag värd den här eller har jag bara tröttat ut er".

Ben Stiller var rolig sminkad som en na'vi när han delade ut priset för bästa smink. Nej, det priset gick till Star Trek!

Enda kategorin som jag har full koll på var intressant. Bästa animerade kortfilm blev Logorama, den enda av de nominerade filmerna som jag inte gillade.

Kul att få se Ally Sheedy igen. Jag tänkte på henne så sent som häromdagen, och så bara dyker hon upp i hyllningen till John Hughes. Oj, vad jag var kär i henne när jag var sexton!

Inte så mycket scenshow. Bara ett dansnummer som illustration till bästa filmmusik. Intressant att killarna hade energisk, häftig dans medan tjejerna var så där tjejigt eteriska som alltid. Sträckta ben och vaaaackra rörelser. Trist!

Fast ett snyggt inledningsnummer med Neil Patrick Harris hade de också, ej att förglömma!

Steve Martin och Alec Baldwin var roliga som värdar, men oj så gubbig Alec Baldwin har blivit!

Till sist den första reflektionen jag gjorde. Penelope Cruz öppnar kuvertet med bästa birollsskådespelare och säger "and the winner is...", inte "the oscar goes to..." som det har varit de senaste åren. Det där ändrades för att om man säger att det finns en vinnare så måste det ju finnas förlorare. Men i år sa alla "and the winner is...". Det låter bättre, tycker jag.

Men nu är det dags att gå och sova några timmar.

Så sant, så sant...

Och tänk då vad resultatet blir när de bägge grupperna möts i en och samma våta dröm...

Pipterror

Jag kom i säng lite för sent i fredags kväll. Jag var egentligen trött, men det gick bara inte att somna. Jag låg och vände och vred på mig ganska länge. När jag till slut somnat så vaknar jag av ett högljutt PIP. Jag kunde inte bestämma mig för om jag verkligen hörde det där, eller om jag hade drömt det. Så jag låg kvar en stund och lyssnade, men nu var det dödstyst. Så jag sluter ögonen och börjar sjunka tillbaks in i sömnen.

PIP! Återigen! Och nu var det ingen tvekan om saken. Men vad var det? Och var var det? Det lät som att det var ganska nära. Ute på gatan? Nu var det tyst igen. Nåja, det var väl inte mer med det då. Så börjar jag somna igen.

PIP! Det är inte ute på gatan. Det låter som att det är i lägenheten. Vad kan det vara som piper till? Jag kravlar mig upp ur sängen och öppnar sovrumsdörren. Knäpptyst. Jag tittar igenom lägenheten för att se vad det kan vara. Hittar ingenting. PIP! Hallen? Är det datorn som gör nånting? Avstängd och mörk.

PIP! Ovanför mig! Det är brandvarnaren som har börjat markera att batteriet håller på att ta slut. Okej, då har jag tagit reda på vad som låter. Nu ska jag bara få tyst på den. Men hur?! Jag har en så "bra" brandvarnare att man inte kan ta ur batterierna. Den håller i tio år och sedan ska man byta allting.

Kanske om man trycker på testknappen så förstår den att man är medveten om bytesbehovet? Nähä då! PIP! Vad jag än försöker med så nog piper den efter ett par minuter igen. Det hela slutar med att jag råkar dra ner hela brandvarnaren och slå sönder den. Äntligen tystnar den och jag kan gå och sova.

På morgonen är jag helt utmattad efter nattens pipeskapad. Iväg till jobbet, massor att göra, jag hinner inte sätta mig ner mer än i ett par minuter. Kommer hem (efter en trevlig fika med Andreas) och det absolut första som händer när jag öppnar ytterdörren är ett högt och trevligt PIP! från brandvarnaren...

Nej, nu ger jag upp!

För att uttrycka sig milt, jag och resten av Melodifestivalpubliken har olika åsikter!

I första delfinalen röstade jag på Jenny Silver. Resultat, sista plats.

I andra delfinalen röstade jag på Pauline; Andra chansen.

I tredje delfinalen röstade jag på Erik Linder; utslagen.

I fjärde delfinalen röstade jag på Sibel; sista plats.


Andra chansen, då? Jotack, i första duellen röstade jag på Pain of salvation (eller snarare, mot Persilja Wahlgren). Utslagna.
I andra duellen Pauline (såklart). Utslagen.
I tredje duellen Neo. Utslagen.
I fjärde duellen Alcazar. Utslagna.

Sedan sket jag egentligen i vilka som skulle gå vidare, men eftersom jag absolut inte vill ha med Persilja Wahlgren röstade jag på Crucified Barbara. Och hur gick det för dem då?

I ärlighetens namn så röstade jag först och främst på Salem Al Fakir i första delfinalen också, och för honom gick det ju ganska bra. Det är honom jag får hoppas på nästa lördag.

Det börjar hetta till!

Vi går från ljummet till ganska hett! Jag har inte precis jublat över att I hetaste laget ska upp för sjuhundrafemtioelfte gången (även om jag hela tiden trott på Henrik Dorsin som Jerry). Men i morse hajade jag till när jag satt och läste DN. Hanna Lindblad ska göra rollen som Sugar, och då börjar det bli intressant!

Hanna Lindblad var lysande i Singin' in the rain, och hon gjorde ett riktigt bra framförande av (den inte fullt lika lysande) Manipulated i Melodifestivalen. Och är det någon som kan göra något intressant av Sugar så är det väl hon. Dessutom har även Suzanne Reuter tillkommit som kapellmästaren.

Okej, jag kan väl tänka mig att gå och se den då!

Mycket konsert blir det!

Jag är ingen stor konsertbesökare. När jag har gått på som flest konserter har det kanske varit två, högst tre om året. Men i maj blir det fullbokat. Då ska jag gå på inte mindre än två konserter på en vecka!

Rufuskonserten har jag redan skrivit om. Men några dagar innan dess ska jag se Flight of the concords på Cirkus. Petter ringde mig nu på morgonen och berättade att de kommer och frågade om jag ville följa med. Aber natürlich, svarte jag! Och eftersom jag ännu inte gett honom någon trettioårspresent så tyckte jag att det här kunde bli en bra sådan. Det var meningen att han skulle få en helt annan sak, fast det här blev han minst lika glad för. Så nu är det så.

För dem som eventuellt inte vet vilka Flight of the concords är så kan jag berätta att det är en nyzeeländsk duo som gör väldigt roliga låtar. De har en egen serie som visas (har visats?) på svt. Väldigt roligt på ett deprimerande sätt.

Emil Forselius är död

Det är alltid tragiskt när folk känner att de inte har något annat val än att begå självmord. Extra tragiskt är det när personen ifråga efterlämnar småbarn som inte får möjlighet att lära känna sina föräldrar.

Emil Forselius var en lysande skådespelare. Jag, och resten av Sverige, lade märke till honom för första gången i Tic Tac 1997 där han gjorde den guldbaggebelönade rollen som Lasse. Sedan har jag följt honom genom karriären. Det är inte alltid han har gjort bra filmer (Järngänget och Hombres framför allt), men Emil har alltid varit sevärd.

På scen hade jag bara tillfälle att se honom vid ett tillfälle, Skattkammarön på Dramaten. En ojämn föreställning, men skådespelarna med Emil i spetsen som Jim Hawkins var alla bra.

Emil, du kommer att bli saknad. Tankarna går till dig och din familj!

Mmm, böcker!

Okej, det blev ett par böcker till på bokrean. Orkanpartyt av Klas Östergren och en bok om Eleonora av Akvitanien (författaren och jag är inte helt överens om vad man ska kalla henne).

Jag har ett närmast perverst förhållande till böcker. När jag har köpt en bok nöjer jag mig inte med att ställa in boken i bokhyllan, eller lägga den i att läsa-högen. Nej nej, först måste jag bekanta mig med den. Då kryper jag upp i soffan och så bläddrar jag igenom boken. Detaljstuderar omslaget och eventuella bilder inuti boken. Tittar på typsnitt och kapitelindelning, läser några rader här och där för att få en känsla av den litterära stilen. Känner på papperskvaliteten, låter fingrarna glida över skyddsomslaget. Sedan tar jag av skyddsomslaget för att se hur boken egentligen ser ut. Jag höll på att skriva att det enda jag inte gör är att lukta på den. Men i ärlighetens namn gör jag det också ibland. En del böcker har en väldigt trevlig doft, särskilt om det är en bok jag har köpt på antikvariat.

Så det enda jag inte har gjort än är att smaka på böckerna. Men det kanske blir min nästa fix...

Moviestar, oh moviestar!

Hillevi kom inte och filmade mig förra veckan som planerat. Hon blev sjuk, så vi flyttade fram det hela till idag istället. Det var en ganska bisarr upplevelse med en kamera upp i ansiktet hela tiden, och Hillevi som kommenterade vad jag gjorde direkt på ljudspåret. Som om jag hade mitt eget kommentatorspår. Det kändes som om jag var med i Stranger than fiction!

I morgon ska vi ses för att gå igenom filmen.

Ja Rufus, jag kommer... igen!

Jag hade helt missat att biljetterna till Rufus konsert redan hade släppts. Det var en ren slump att jag fick veta det idag. Det är inte Ticnet som säljer biljetterna, och då är jag helt borta. Men nu sitter jag här och håller i en tvättäkta Rufusbiljett. Sjätte bänk ska jag sitta på. Hoppas han ser mig trots att jag sitter så långt ifrån...

Det glädjer mig att se att även Rufus har anammat det ack så prydande helskägget! Du och jag, Rufus!

Läslust

Helt plötsligt blev jag sugen på att läsa Räddaren i nöden igen. Det är en ruskigt bra bok som jag har läst flera gånger. Men jag tror inte att jag har läst den under de senaste tjugo åren. Nu ska jag bara bli klar med boken jag har läst i två månader (pust!), och sedan ägnar jag mig åt umgänge med Holden Caulfield.

Jag - Oscar II?

I Bernadottebiblioteket anordnas med ojämna mellanrum kulturaftnar. 17 mars är temat En resa längs Nilen. Utgångspunkten är Gustav V:s och Viktorias resa 1891-92. Så långt är jag med.

Igår fick jag meddelande att chefen för biblioteket ville tala med mig. Jag ringde upp honom och fick då frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp och framföra Oscar II:s reseskildring av sitt besök i Egypten på nämnda kulturafton. Hur skulle jag kunna säga nej till något sådant? Det var bara att gå till biblioteket och kopiera upp rätt sidor och nu ska jag sätta mig och läsa igenom texten för att se vad man kan göra med den.

En sund själ i en sund kropp... eller nåt

Först lite för själen, en timmes körrepetition. Efter det ett litet besök på bokrean.

Sedan ska kroppen ha sitt, en eftermiddag på Centralbadet gjorde susen.

Och som avslutning, varm choklad och semla från Vetekatten. Det kan väl inte bli bättre!

Då är det ju egentligen bara en sak kvar att ta hand om. Hur var det han sa, Frank Andersson, efter att ha varit försvunnen i ett par dagar under OS i Los Angeles: Kuken ska ha sitt!

Årets bokreafynd

Det här är böckerna jag ska ägna våren åt. En salig blandning. Renässansboken finns med på rean varenda år, så jag tyckte att det var dags att köpa den nu.

Alla böckerna för typ 300 spänn. Helt okej.