Vårhatten på

Det är ingen borsalino, men den är ganska snygg ändå. Jag känner mig som Peter O'toole i Hur man stjäl en miljon.

Att leva som man lär

Jag har gått hela helgen och visat upp konsekvenserna av överkonsumtion av textilier, dess påverkan på miljön och arbetarnas situation i låglöneländerna. Då är det väl inte mer än rätt än att jag går ut och köper lite onödiga kläder också! Nyss hemkommen från H&M med nya vår- och sommarkläder. Det blev ett par shorts, två skjortor och två hattar, en vår- och en sommarhatt. Så nu blir jag fin!

Men varför kan inte H&M ha byxor som passar även oss som är över medellängd. Jag lär mig aldrig det, plockar på mig ena paret efter det andra i min storlek. Och sedan står jag där i provhytten med ben som inte går längre ner än till vaderna. Morr!

Och det är måååååndag morgon...

Ännu en dag ligger framför oss (eller mig, de flesta andra har väl gått upp vid den här tiden). Jag ska strax iväg på körrepetition. Idag ska vi sjunga lite annorlunda sånger, som ska framföras vid en tillställning på slottet. Det ska bli kul! Efter det blir det väl sedvanlig pingisturnering med Hagbergskan.

Suveräna kunskapskanalen

På Kunskapskanalen kan man ofta hitta nåt spännande, som inte får så mycket uppmärksamhet. Det har nu börjat en engelsk dokumentärserie som heter De okända soldaternas historia, där man gör arkeologiska utgrävningar vid krigsskådeplatser från första världskriget. I kvällens avsnitt grävde man i skyttegravarna i Loos, där ett stort slag stod 1915. Ett flertal skelett hittas, och man får följa hur arkeologerna lyckas identifiera en av dem, en bayersk musiker vid namn Leopold Rothärmel. Ruskigt spännande!

En uppmaning

Förra året gick Avenue Q här i stan. Lysande kritik och publiken tjöt av skratt. Det vill säga de få människor som hittade dit. Folk verkade inte riktigt förstå vad det här var för nåt. Mina vänner tittade på mig som om jag vore tokig när jag beskrev föreställningen för dem. En muppmusikal. Är det barnteater, eller vadå? Men nej, det är absolut inte barnteater. Tvärtom, det här är så barnförbjudet det bara kan bli. Muppar som super, slåss, knarkar och knullar. Allt till glada melodier. Nåt hysteriskt roligt!

Efter Stockholmssejouren gick föreställningen ut på turné med Riksteatern, och vad jag förstår så gick den bättre ute på landsorten. Om lite mer än en vecka återkommer den till Stockholm för fyra föreställningar på Vasan. GÅ OCH SE DEN!!!! Jag såg den första gången den gick, och jag ska dra med brorsönerna (åtminstone två av dem, en är en riktig kulturbarbar!) och föräldrarna på den. Om ni inte ser den här kommer ni att gå miste om en riktigt rolig uppsättning! Jag var på Ticnet och kollade. Det finns fortfarande gott om biljetter kvar! Spring och köp!

Det stora avslöjandet

Det hundrade inlägget. En del kan då inte hålla inne med nånting!

I måndags skrev jag om en av mina två favoritdokusåpor, Project Runway, och jag lovade då att avslöja den andra när veckans avsnitt gick. Så nu är det dags. Jag har precis sett Amazing Race. En jorden runt-tävling, där elva lag reser runt hela världen och löser uppdrag efter uppdrag för att få ledtråd till nästa plats. Här i Sverige ligger vi lite efter. Just nu visas säsong sju på sexan. I USA har man klarat av fjorton och sänder just nu säsong femton.

Det här är den enda dokusåpan jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i. Man reser i tvåmannalag, och man måste ha någon sorts relation till varandra redan innan. Vi har sett äkta par, pojk- och flickvänner, föräldrar och barn, bästa vänner och så vidare. I år är det en liten lustighet med, alla paren presenteras stup i kvarten med namn och förhållande, och ett par paren, Ron och Kelly, som är pojk- och flickvän, presenteras ständigt som "krigsfånge och skönhetsdrottning".

Varje säsong finns det alltid (som i alla bra dokusåpor) flera olika par som man kan hata eller älska. Den här säsongen har jag hatat Rob och Amber, som tydligen även har vunnit amerikanska Robinson. De går in för tävlingen helt, och drar sig inte för att fiffla för att få fördelar över de andra.

Mina absoluta favoriter den här säsongen är det pensionerade äkta paret Meredith och Gretchen. De trodde att de skulle åka ut ganska raskt, men lyckades hålla sig kvar ända till fjärde plats. Vecka efter vecka kunde de se det ena mer vältränade paret efter det andra ryka. Det blir inte mindre häftigt av att Gretchen ramlade ner i en grotta och slog upp huvudet, Meredith fick tre ben i foten krossade av en elefant och de kom sist i en deltävling och fick då lämna ifrån sig all utrustning, förutom passen och kläderna de hade på sig.

I förra säsongen (alltså säsong sex) hamnade deltagarna i Stockholm. Deras första uppgift när de kom till stan mitt i natten var att leta reda på isbaren och skjuta snapsglas över baren och försöka träffa en cirkel. Sedan tog de sig ut till IKEA, där veckans detour (man får välja mellan två uppgifter, "each with it's own pros and cons", som Phil Keogan uttrycker det) utspelade sig. Valen stod mellan att montera ihop ett skrivbord eller räkna nallar och stekpannor. Som svensk, uppfödd med IKEA, förstod jag inte varför alla valde att räkna miljarders med nallar istället för att smälla ihop skrivbordet på två röda. Efter det skulle de ta sig ut med pendeltåget till Häggvik för veckans roadblock ("a road block is a task that only ONE person may perform"), och det gick ut på att rulla höbalar tills man hittade ledtråden i en av dem. En av tjejerna i det förlorade laget rullade över hundra höbalar utan att hitta någon ledtråd. Snacka om att hela tiden välja fel. Sedan tog de sig in till etappstoppet, vid af Chapman på Skeppsholmen. Inte det mest rafflande avsnittet, men kul eftersom man kände igen sig i miljöerna.

Phil Keogans roll som programledare är ganska begränsad. Den går mest ut på att han med allvarlig min berättar vad nästa moment innebär, detour, road block, yield och så vidare. Och så står han på plattan i slutet av varje avsnitt och väntar in lagen. Alla fruktar de att få höra honom säga "you're the last time to arrive. You have both been eliminated from The Amazing Race".

Modehelgen avslutad

Nå, modehelgen är över. Den slutade bättre än den började. Mer besökare idag, och ganska mycket folk på mina visningar. Den sista visningen var till och med rolig att visa. Jag har börjat komma in i det, vet hur jag ska lägga upp visningen och så vidare. Nu är det bara visningstekniska grejer kvar att lista ut, övergångar mellan föremålen och så där. Och när jag har visningar i fortsättningen så behöver jag inte tänka på att folk ska hinna iväg och kolla på några jämrans modevisningar.

Jag såg två av modevisningarna. Lite blandat, en del snygga kläder och annat som var klichéekologiskt mode, mycket vadmalskänsla typ. Mest uppmärksamhet fick såklart han, vad han nu heter, han som man alltid tror är Reuben Sallmander, men som aldrig är det.

Regntunga skyar

Jaha, då är det dags att ta nya friska. Dag två i Medveten modehelg. Vi får väl se om det kommer fler människor idag än igår. Man hade tydligen räknat med 1000 personer per dag, men så fick vi det riktigt vackra vårvädret och det kom inte ens hälften så många. Idag regnar det. Vet inte om det blir fler besökare då. Då kanske man hellre stannar hemma.

Det där med museiväder tycker inte jag riktigt stämmer. Dagar då vi tycker att det är för vackert väder för att vi ska få några besökare alls kan vi få besöksrekord, och dagar som är grå och trista och "museiväder" när vi räknar med att få fullt så är det ödsligt. Vi får väl se om det blir några besökare idag då.

Utmattad!

Jag var nog ganska jättenervös inför dagens visningar. Drömde mardrömmar om dem inatt, vaknade tidigt, och när jag kom hem så lade jag mig i soffan för att titta på teve. Vaknade två timmar senare. Jag sover aldrig så länge på dagtid. En halvtimme brukar jag kunna sova, sedan vaknar jag av mig själv. Men nu jäklars. Jag vaknade till varje gång det blev reklam (varför i HELVETE går volymen upp så mycket när reklamen sätts igång?!), men somnade raskt om igen. Nu ska jag ta och göra lite sen middag. Det blir saffransrisotto och chorizo. Smaskens!

Överdrivet om Grillad

Ingen har väl missat årets mest utskällda teveprogram, Grillad (Ballar av stål blev väl mer utskällt, men det var ju förra året, långt innan det började sändas).
Det senaste är att Lotta Bromé har anmält programmet för att det skämtades om henne. Enligt min mening ett bevis på att hon är humorbefriad. Det var ett VÄLDIGT harmlöst skämt. Men visst, hon får tycka att man inte får skämta om henne, det säger jag inget om.

Men så kommer då moralpolisen Martin Söderström i Aftonbladet. Här får vi veta att Lotta Bromé har blivit utsatt för ett "grovt sexskämt". Hon förväntas, enligt Martin Söderström, "vifta bort påstådd kriminalitet och insinuanta sexskämt".

Som om man i rollen som offentlig person automatiskt ställt upp på att tåla precis vad som helst. Som att man signerat ett osynligt kontrakt där man för evigt frånsagt sig rätten att säga stopp. När blev det så?

Snälla Martin Söderström, ta inte i så du skiter på dig! Så här var skämtet, framfört av Josefine Johansson:

Det har blivit lite konstigt nu på P3 efter du (Sanna Bråding) slutade, för att du åkte dit, Papa Dee blev ju dömd till *mummel mummel*. Men hur länge ska Lotta Bromé få hålla på?

Det där är inget grovt eller insinuant sexskämt. Man skämtar om Lotta Bromés publika image, genomtrevlig och bara gullig, och antyder EVENUELLT på att hon skulle vara Sveriges Radios stora gangsterboss, vilket alla, som inte anstränger sig för att missförstå, förstår bara är ett skämt.

Galne hattmakaren?

En schysst borsalino. Funkar den på mig? Jag är lite sugen.

Modevisning

Så! Nu när jag är klar med dagens visningar kan jag se vad övrigt modehelgen har att erbjuda. Just nu pågår en visning med kläder från Jadu. Dessutom såg jag att en av utställarna hade herrvintagekläder, bland annat schyssta hattar. I lööööv hattar!

Jag överlevde!

Dagens sista visning avklarad, och den gick också bra. Trevliga och engagerade besökare med många kluriga frågor. Tyvärr flera som jag, med min ytliga kunskap, inte kunde svara på. Det blir till att gå hem och googla inför morgondagen!

Utdaterad utställning?

Första visningen av Fair fashion gick bra. Alla som varit med på mina visningar kommer väl skratta åt att jag trodde att jag hade material att prata i tio minuter. Efter en halvtimme fick jag börja hoppa över för att inte visningen skulle bli för lång. Men nervös var jag, och har tallriksstora svettfläckar under armarna. Snart dags för andra visningen.


Medan jag lugnar ner mig har jag tittat på den nya utställningen Bröllop. Bland begrepp som förklaras hittar jag ovanstående. Ack, vad trist att könsneutrala äktenskap röstats igenom. Man får ändra texten direkt. Annars är utställningen lite småqueer. Ett bröllopsfoto på ett lesbiskt par och tårtdekoration med ett bögpar kan man hitta.

Bomull, bomull, bomull

Nej, nu är det dags att gå och lägga sig. Jag har suttit och hårdrepeterat bomullens väg från frö till bortslängd tröja. I morgon blir jag av med oskulden när det gäller att guida på Nordiska museet. Då ska jag ha min första visning i Fair fashion-utställningen. Det känns lite småläskigt, faktiskt. Jag är ute på tunn is. När det gäller nya visningar på slottet är jag på mammas gata. Där kan jag koppla det mesta nya som visas till det jag redan kan. Men vad det gäller bomullsodling är jag helt lost. Jag har aldrig funderat så mycket på det. Men i morgon ska det sitta.

Det här inlägget skulle jag vilja illustrera med Nina Simones Cotton Eye Joe ( Inte Rednex! Nina Simone! Det är två skilda låtar). Tyvärr finns den inte på YouTube, så istället får ni hennes Feelin' Good.