Tillbaka till framtiden

På nån av de där tevekanalerna som man inte betalar för och som ingen ändå tittar på - jag zappade förbi och fastnade i ett par minuter - gick det ett program som hette nånting i stil med "rollen som förändrade deras liv". Under de minuter jag tittade så handlade det om Michael J. Fox och Tillbaka till framtiden. Jag blev lite sugen att se den igen, och nu har jag sån tur att den står i filmhyllan. Jag vann den på en pubquiz för ett par år sen och har bara inte kommit mig för att se den. Men nu kände jag att det kunde väl vara kul att återuppleva gamla minnen.

Det gjorde jag helt rätt i! Tillbaka till framtiden håller än i denna dag. Vilken höjdarkomedi det är! Allt är helt rätt. Det är ett väl utarbetat manus, regin är i topp, specialeffekterna håller än och skådespelarna är perfekta. Visst, Michael J. Fox i all ära, men den som verkligen gjorde intryck på mig när jag såg om den var Crispin Glover som pappa George. Höjdarprestation är bara förnamnet! Fem gnurglor från framtiden blir den värd!

Men nu till det riktigt läskiga! Om fem år är Tillbaka till framtiden trettio år gammal! Det har alltså gått lika lång tid som tidsskillnaden är i filmen. Hur är det möjligt?! 1955 var evigheter sen, även när filmen kom. Men 1985 är ju bara häromåret. I slutet av filmen åker Doc till framtiden, "30 år - en jämn och bra siffra" och Marty konstaterar att han då kommer att vara 47. Om fem år kommer JAG att VARA 47!!!! Hur gick det till?! Vart tog de där trettio åren vägen?! Såvitt jag vet har jag inte satt mig i nån plutoniumdriven DeLorian!