torsdag 28 januari 2010

Lurad!

De som känner mig vet att jag äääälskar chips. När jag väl har börjat äta kan jag inte sluta förrän chipsen är borta. Tyvärr finns det inte särskilt mycket chips i lagom stora påsar. I England kan man få chips i pyttepåsar, och visst, man kan hitta några få chipssorter i 40-gramspåsar (tror jag att det är), vilket är precis lagom. Men de är inte de godaste sorterna. De jag vill ha får man ta betydligt större påsar av. Nuförtiden går det ju knappt att hitta 200-gramspåsar. Standard verkar vara 300-gramspåsar, och då blir jag lite purken. Vaffan, det är ju inte storfest varje gång man vill äta chips! Det är inte bra för min fysik med så mycket chips åt gången.

Men nu har jag i alla fall kommit på ett sätt att lura mig själv. Istället för att låta chipspåsen ligga framme, för då kan jag ta bara en näve till och en näve till och en näve till, så häller jag upp lite chips i en liten skål. Sedan lägger jag undan resten av påsen. Då äter jag upp det jag lagt fram och sedan är jag nöjd. Jag köpte en påse för fyra dagar sen, och den är ännu inte slut. I vanliga fall kan jag klämma en sån påse på en dag, med lite rester dagen därpå.

Nu får vi bara se hur lång tid det tar innan jag fattar att jag har blivit lurad och att det ligger en jättepåse i skåpet ovanför bänken och bara väntar på att uppslukas...

Inga kommentarer: