Dagens bildgåta

Här va're tavlor i massor. Men vad är det för speciellt med den här dagen?

1862

Ajajaj!

Min kropp protesterar!

Jag körde terminens sista officiella jympapass igår (vi övergår till sommartid på slottet på lördag och då kommer jag inte att hinna till jympan) och tyckte att jag inte kan fjösa såhär sista gången. Jag tog ut mig totalt. Det känner jag verkligen idag.

Vad roligt det ska bli att röra mig!

Rolig och orolig post

Tänk så olika man kan reagera på olika sorters post man har glömt bort.

Orolig post är när man får inkassokrav för nån räkning man har lyckats förtränga.

Desto gladare blir man över sådan post som jag fick idag. Två paket. Extra roligt blir det när man har glömt bort att man har beställt dem.

Idag fick jag hem dvd:n med sista avsnittet av Helt hysteriskt. Jag har inte sett det, och har väl i ärlighetens namn inte så höga förväntningar. Sista säsongen var helt klart den svagaste. Men det är Helt hysteriskt, och då måste jag se den.

Dessutom fick jag hem Rufus Wainwrights senaste album All days are nights: Songs for Lulu. Den har jag redan lyssnat på flera gånger på Spotify, men jag är gammalmodig och vill ha de fysiska skivorna.

Jag vet knappt vad jag ska börja med!

Dagens bildgåta

Vad nu? Ger jag inte någon ledtråd i form av ett årtal en gång?!

Värd en omväg?

Hurra. I höst kommer farsen Liket som visste för mycket att spelas i Nacka. På scen hittar vi Regina Lund, Linus Wahlgren, Johannes Brost, Lasse Brandeby, Carina Lidbom, Göran Gillinger med flera. Artister som jag gladeligen skulle betala för att slippa se!

Och vad är det för hemsk titel?! Förra gången som Ray Cooneys roliga fars (Laurence Olivier award för bästa komedi -91), med originaltiteln Out of order, spelades i Stockholm (guldmask till Pontus Gustafsson!) hade den titeln Trassel. Vad var det för fel på den nu då?

Nä, jag tror inte att jag planerar in nåt teaterbesök i Nacka den här hösten heller, trots pjäsens potential.

...and I look like Donna Reed

Jag har roat mig med att plantera om blommor och lyssna på musiken ur Annie. Kan man bli mer huslig? Eller bögig, välj själva!

Att gå över ån efter vatten

Snacka om att bli hemmablind!

När jag skulle fika med Dave häromsistens frågade han om det fanns några bra fik i mina kvarter, och det närmsta jag kunde komma på var Vurma, som ligger borta på Pohemsgatan.

Idag ska jag fika med Ola, och det var han som föreslog att vi ska ses på Mocco, som bokstavligen ligger runt hörnet från mig. Jag har inte haft en tanke på att man faktiskt kan gå dit och fika, trots att jag går förbi stället vareviga dag!

Värt en omväg?

Dagens bildgåta

1001 kronor? Får man nåt för det nuförti'n?

1818

Hattberoende

Bör man söka hjälp om man har blivit så van att bära hatt att man känner sig naken om man går ut utan den, även om man bara ska ner till affären på hörnet?

Dagens bildgåta

En man med bra födelsedag. Men vad händer egentligen här?

1809

Fruktsallad!

Äntligen fick jag min fruktsallad! Jag köpte lite frukt, efter att ha blivit inspirerad av fruktkorgarna under utbildningsdagarna, men inte förrän idag har jag kommit mig för att göra nånting av det.

Självklart med mandelgrädde till! Mums!

Aldrig får man vara ensam om nåt

En av de främsta anledningarna till att jag överhuvudtaget bläddrar i DN:s ekonomidel är journalisten Jonas Leijonhufvud. Där har ni en riktig kaka! Dessutom har jag kunnat inbilla mig att han bara är min, för ekonomijournalister är det väl inte så många som trånar efter.

Men nu, efter att ha varit kom-i-form-försöksperson i DN Söndag och med egen träningsblogg har fler fått upp ögonen för honom och Tidningen S har utsett honom till en av Sveriges hetaste singlar. Fotot de har valt på bilden här ovan (med orange tröja och solglasögon) är inte den bästa. Där ser han ut som en strandraggare. Hellre då hans ostajlade bilder från träningsbloggen. Som de här:


Det ska ni bara ha klart för er, jag kommer att kämpa för honom. Så kom an, bara!

Dagens bildgåta

Här var det kungligt! Eller...?

1881

Alice i Underlandet

Usch, vilken grå, våt och kall lördag! Nej, något måste göras, och vad kan vara djärvare än att gå 500 meter till närmsta biograf!

Dagens film blev Alice i Underlandet, en trevlig liten sak. Två timmar gick väldigt fort. Mia Wasikowska i rollen som Alice sköter sig utmärkt, särskilt med tanke på att hon större delen av filmen spelar mot datoranimerade figurer i datoranimerade miljöer. Fast favoriterna var ändå Matt Lucas som Tweedledum och Tweedledee, Helena Bonham-Carter som Röda drottningen och så gjorde Stephen Fry ett suveränt röstarbete som Cheshirekatten.

När jag ändå är inne på datoranimering kan jag ju inte säga annat än att det är väldigt, väldigt snyggt gjort, både miljöer och figurer. Sedan har vi ju det där med 3D, och jag är fortfarande inte övertygad om att det är filmens framtid. Visst är det häftigt att få djup i bilden, men så snart som saker rör sig snabbt blir det bara ett enda stort sudd och man (eller åtminstone jag) måste verkligen anstränga ögonen för att få till nån 3D-effekt. Lite småtrist också att Tim Burton lägger in lite väl många saker-som-pekar-mot åskådaren-grejer. Jaja, vi vet att det är 3D, koncentrera dig på historien nu, liksom.

Även det som inte är skapat i datorer är snyggt gjort, framför allt måste väl nämnas kläderna, men också scenografin var lyckad.

Med detta sagt så måste jag ta det negativa. Det här är inte Alice i Underlandet! Det här är figurer från Alice-böckerna som har placerats i Sagan om ringen-land, komplett med fruktansvärda monster och stora arméer som slåss mot varann. Som för att förstärka Sagan om ringen-intrycket så gör Christopher Lee Jabberwockyns röst. Dessutom spelas Alice pappa av Marton Csokas, som gjorde Celeborn i Sagan om Ringen.

Filmen låtsas vara en uppföljare, den tonåriga Alice kommer tillbaks till Underlandet och måste kämpa med sina gamla vänner mot Röda drottningen. Frågan är bara vad det är en uppföljare till? Böckerna? En av böckerna? Disneys tecknade film, eller någon annan filmatisering? Det blir aldrig riktigt tydligt. En del som hon borde känna har hon aldrig träffat och andra som är nya bekantskaper känner hon redan, allt beroende på vilken version som är "nummer ett", så att säga.

Alice själv känner till en början inte igen någon. Precis som Wendy i Peter Pan håller hon på att växa upp och har glömt bort barndomens äventyr, men när hon får ett frieri från en töntig lord dyker den vita kaninen upp igen och hon ramlar ner ännu en gång i kaninhålet.

Danny Elfmans musik störde jag mig på. Den låg som en tjock matta över större delen av filmen, vilket är något jag ofta irriterar mig på. Och då brukar jag ändå gilla hans musik. Mindre musik och lita på tystnaden, tack.

Lite ris och lite ros, jag ångrar inte att jag såg filmen, men för att vara Tim Burton blev jag lite besviken. Jag hade räknat med mer från honom. Tre väldigt starka gnurglor skickar jag ut för att möta Jabberwockyn! Nu önskar jag bara att Dennis Potters Alice-variant Alice i nya Underlandet ska släppas på dvd. Sedan är jag nöjd.

Dagens bildgåta

Vad är det här för ung gosse och vad har han med dagens datum att göra?

1909