Eriks krona visas i Uppsala

Kung Eriks krona ska visas i en utställning i Uppsala. Det skriver SvD om idag. Det är väl trevligt att den får komma ut och lufta sig för en gångs skull.

Nu blev ni allt förvånade, va! Att jag lite vardagligt talar om att kungakronan ska flyttas från slottet till Uppsala, som om det inte vore något särskilt. Och den visas ju redan, i Skattkammaren på slottet! Men det är såklart inte Erik XIV jag talar om, utan Erik den helige. Och då kanske ni förstår varför jag tar så lätt på det. Hans krona finns ju redan i Uppsala domkyrka. Däremot har den inte visats på väldigt länge, och det är ju i sig väldigt kul. Nästan värt ett besök i Uppsala! Kanske ska övningsköra dit upp, vem vet!

Kronan i sig är troligen vår äldsta kungakrona. Den omnämns för första gången 1666, men sägs då redan länge ha legat i relikskrinet. Stilen på kronan placerar den i slutet av 1100-talet, och är alltså samtida med helgonkungen. Om den har tillhört Erik i livet, är hans begravningskrona eller helt enkelt en krona från en helgonstaty kan man däremot inte avgöra.

Njutbart journalistbesök

Världens bästa Anna gjorde ett reportage i närheten av slottet idag och passade på att komma upp och säga hej. Besöket blev kortare än jag hade önskat, då Timo behövde hjälp med att hämta foldrar (nej, Anna, inte fångar!) från källaren. Men alla besök från Anna är välkomna (och för korta).

Bästa matteläraren!

Tänk om man hade en sån här mattelärare när man gick i skolan. Då skulle det kanske bli lite roligare!

Ansikte mot ansikte

Medeltidsmuseum öppnar en ny utställning på lördag. Det är ju 800 år sedan Birger Jarl föddes gubevars, och det ska firas. Centralt i utställningen är återskapandet av Birger Jarls ansikte, baserat på hans kranium i Varnhem. I SvD finns en intervju med Oscar Nilsson som gjort rekonstruktionen.

Gissa var jag kommer att vara och slåss mot resten av besökarna!

Oss skäggtomtar emellan

George Clooney, Brad Pitt, Jake Gyllenhaall, modellen Robert Sabel och jag. Vilket dreamteam vi är!

Fast särskilt gillar jag mannen som så tydligt är i sextioårsåldern som säger att skägget döljer hans ålder...

Bröllopsyra

Vi har diskuterat lite löst vad vi på visningen ska ge brudparet i bröllopspresent, och idag kläckte Stelios bästa idén! Jag tog upp det på morgonmötet och alla tände på det. Jag tänker inte tala om vad det är (tänk om kronprinsessan lusläser den här bloggen!), jag nöjer mig bara med att säga att det är en mycket bättre och personligare idé än en platteve!

Rubens vs van Dyck

Äntligen lyckades jag ta mig i kragen och gå till Nationalmuseums utställning Rubens & van Dyck. Direkt när jag läste om den kände jag att det här var min utställning. Problemet är ju bara att jag har så svårt att få tummen ur, och jag var orolig att den här chansen skulle glida mig ur händerna.

Egentligen var jag lite postledighetstrött och kände för att gå hem, men jag överkom de känslorna och susade iväg till museet. Det ångrar jag inte. En fantastisk utställning. Inte så stor, men vilka tavlor! Om jag måste välja så tycker jag att van Dyck är häftigare än Rubens. Särskilt när man betänker hur ung han var! Han levde bara till 41 års ålder och Sankt Sebastian målade han när han var SEXTON!!!! Sedan kan man prata om van Dycks "råa ungdomliga stil" hur mycket de vill. Men är det bara jag som tycker att Sebastian ser väldigt mycket ut som van Dyck själv på självporträttet här ovan (där han för övrigt är en gammal gubbe på hela nitton år)?

Absolut vackraste porträttet i utställningen är helt klart Maria Louisa de Tassis. Mycket passande då att det var det porträttet jag använde till världens bästaste Anna!

Rubens är en konstnär som jag inte har haft så stor koll på. För mig (och för ganska många andra tror jag) är han snubben som målade feta nakna damer. Men han har onekligen gjort mycket mer än det. Vilka vackra tavlor!

På utställningen fanns ett par bildspel med jämförelser. Rubens gjorde många kopior av de stora mästarna i ungdomen, bland annat av Tizian och möjligheten finns att jämföra tre av dem. Två i bildspel (bland annat Backanal på Andros lite längre ner här) och en, Adam och Eva, med egna ögon.

Något som var otroligt spännande var det interaktiva bildspelet med två av van Dycks versioner av Den helige Hieronymus (målade när han var runt nitton. Håhåjaja). Den som tror att ett bildspel inte kan vara spännande beordras att genast gå till Nationalmuseum!

Utställningen är större än den skulle behöva. Visst skulle jag vilja se ännu fler tavlor av de båda mästarna, men det jag fick se var fantastiskt. Resten av utställningen bestod av samtida och efterföljande flamländska konstnärer. Vackert, men kändes som ett tillägg. Eftersom varken Rubens eller van Dyck fanns representerade med bataljmålningar, jaktmotiv eller stilleben kunde jag inte riktigt göra jämförelsen med de övriga konstnärernas tavlor.

Till utställningen finns en riktigt snygg utställningskatalog med fördjupande texter. Jag satt hela kvällen och tittade och läste.

När jag gick runt på utställningen var jag tvungen att slå mig för pannan och beklaga min egen dumhet. Jag har noterat att Rubens saltkar inte längre står utställd på slottet och jag har undrat var den har tagit vägen. Men att den skulle kunna finnas med på en utställning som handlar om just Rubens var en tanke som aldrig slagit mig. Nu var jag tvungen att slå mig själv, för där i en monter stod den ju!

Nå, utställningen pågår i en och en halv månad till. Jag beordrar er att gå dit, om ni inte redan gjort det.

P O-mania

Så här ser mina senaste tillskott i Enquistfloran ut. Lite antikvariat, lite Tradera och ett särskilt tack till Faster Frida som helt sonika donerade sitt exemplar av Musikanternas uttåg till mig. Men maffigast är nog Magnetisörens femte vinter som har en dedikation från författaren himself!

Och eftersom en del har undrat kan jag nu äntligen tala om att omslaget till Kristallögat har gjorts av Håkan Engström.

Viktchock

Ställde mig på vågen nu på morgonen, bara för att se lite hur jag ligger till efter påsken. Jag kan bara säga så här: tack gode gud att det inte är officiell invägning idag!

Snapsvisa

En hel del snapsvisor har sjungits under påskhelgen. Fast inte tillräckligt många. Fru Ann tyckte att melodin till Gå, Sion, din konung att möta är perfekt till en snapsvisa.

Efter att hon sagt det har den tanken legat och grott i bakhuvudet på mig, och i bilen på väg hem till Stockholm idag ramlade orden rätt. Kanske inte helt färdigt. Den ska väl finjusteras lite grann. Men i alla fall. Håll till godo! Och om ni inte kan komma ihåg hur melodin går hittar ni den här.

Kom Skåne som fuktar var tunga
Kom OP som lyfter var själ
Kom renat som håller oss unga
Kom Norrlands som ville oss väl

Vår snaps, vår snaps
Vår snaps, den är himmelsk och god
Vår snaps, vår snaps
Förgyller vår iskalla Nord

Kolesterolpåfyllning

Nog för att det har ätits en hel del ägg de senaste dagarna. Men det finns alltid plats att fylla på! I närheten av vårt hus ligger Västergårds ägg, med gårdsförsäljning. Billigt, närproducerat och godkänt av Livsmedelsverket. Finns det då någon anledning att inte fylla på äggförrådet?

Nej, det är inte jag som ska ha 90 ägg och tre burkar honung. Både fru Ann, mamma och jag köpte varsin platta ägg och en burk honung var. Äggen vi köpte utlovas dessutom kunna innehålla dubbla gulor (från unga extra fertila höns). Mums!

Umbilical Brothers

Det verkar som om påskarna i Ugglarp är tillfället då jag upptäcker nya komedigrupper. Det var en sen kväll här nere som jag råkade zappa förbi en galen svensk grupp som visade sig heta Klungan. Sedan dess är jag ett fan både till dem och såklart Mammas nya kille.

Igår blev det samma sak. Resten av familjen gick och lade sig och jag zappade runt lite och hamnade på en föreställning med den australiska duon Umbilical Brothers. Jag hade sett ett par minuter med dem hos Jay Leno, men inte registrerat dem särdeles. Nu började jag titta och jag satt och skrattade högt.

Enligt SVT är de en mimgrupp, men onekligen den högljuddaste mimgrupp jag sett. Det var väldigt mycket ljud i föreställningen. Under programmets gång kände jag ett behov att ta reda på mer om dem och kollade på deras hemsida. Snacka om uppdaterad hemsida. Högst upp under aktuellt stod det att programmet skulle visas på svensk teve den kvällen. Och strax därunder det som fick mig att gå i spinn: "på grund av publiktrycket har vi lagt in en extraföreställning i Stockholm". De kommer hit!! I april! Till Södran!

Jag slängde mig på datorn och köpte mig en biljett. Det känns som att det här är något som måste ses live! De kör tre föreställningar, nästan helt utsålda. Men försök ändå skaffa biljett. Det här är bara så roligt.

Lång dags färd mot skratt

Påskafton! Som traditionen kräver var det fastrar, farbror och kusin som stod för maten. En långpromenad till berget över ängarna ger den aptit som krävs.

Middagsbordet står dukat. Förväntan är hög.Sill, ägg (färgade, såklart!), köttbullar, grönkålsgratäng, jansson och som avslutning påsktårtan med citronkräm och marsipanfigurer. I år fann vi bland de sedvanliga äggen och hönorna även självaste Midgårdsormen och en och annan smådjävul.


Kvällen divertissemang stod kulturfastrarna och Eva för. Varje år när det ska sjungas snapsvisor önskar sig Sigyn Gullefjun. Det trista är att vi aldrig kommer längre än till "Det var en kyckling som hette Gullefjun, som skulle gå på promenad..." Detta har blivit ett stående skämt. Men i år fick vi oss en näsbränna då de självaste Gullefjun i sällskap med två påskkärringar (?) gjorde entré under stort jubel! Nu har vi något att bräcka till nästa påsk!

Efter middagen promenad hemåt i vårmörkret. Pannlampa på, naturligtvis!

Årets första fjäril

Och plötsligt fick de syn på den första fjärilen. Varenda en vet ju att om den första fjärilen man ser är gul, så betyder det att sommarn blir glad. Om den är vit blir det bara en lugn sommar. (Svarta och bruna fjärilar ska man inte alls tala om, det är alldeles för sorgligt.)Men den här fjärilen var gyllene.
-Vad kan det betyda? undrade mumintrollet. - En gullfjäril har jag aldrig sett förr.
-Gull är ännu bättre än gult, sa snorkfröken. - Du ska få se!

Farlig midsommar, Tove Jansson

Perfekt påskväder när jag vaknade idag. Nästan 20º varmt och solsken. Dessutom hade jag äran att se vårens första fjäril. Citronfjäril, som sig bör. Tyvärr var han alldeles för snabb för att jag skulle hinna fota honom. Men jag lyckades fota årets första bi istället. Lika trevligt, det.

Sedvanligt passade jag på att rensa fågelholken från förra årets inredning. Nymöblering varje vår, som alla inredningsnissar vet!

Fru Ann gjorde som hundarna och njöt av vårsolens glans.

En skål för Jesu död

Som traditionen kräver intogs långfredagsmiddagen hos oss. Crème Ninon, lamm med rostade rotfrukter och hallonsorbet stod på menyn. Släktingar i massor, ett par grannar och ett par vänner trängdes runt bordet. Det var ljust när vi började äta och kolsvart när vi bröt taffeln. Som sig bör! Nu lite dvd innan sänggåendet.