Dagens i(s)-landsproblem

Visst är det trevligt att gatukontoret håller på att hacka bort isen från trottoarerna på gatan utanför mitt hus. Men är det verkligen nödvändigt att börja med det mitt i natten?!

Att stirra ner i avgrunden

Alla som nånsin har åkt i en hiss vet ju att under hisskorgen finns ett hisschakt, som blir djupare desto högre upp man kommer. Inga problem där. Jag bor på tredje våningen och vet om det här och bryr mig inte så väldans värst om det.

Men de senaste veckorna har arbetsljuset varit tänt i hisschaktet i mitt hus, och nu kan man i springan mellan hisskorgen och våningsplanet se ända ner till botten, och då blir det genast mycket läskigare. När jag kliver ur hissen tar jag ett stort steg över springan för att inte ramla ner.

Vinterskägg

Till alla er som tror att det bara är varmt och skönt med skägg om vintern har jag en sak att säga:

Thomas Wassberg!

Dagens turistbild

Jag har gått runt och fotat Stockholm i vinterskrud de senaste veckorna. Än har jag inte lagt upp några bilder här (jag har inte orkat), men den här kände jag att jag inte ville vänta med. Den blev riktigt lyckad! Tycker jag...

Banankaka

Med de nyinköpta bruna bananerna blev det en riktigt smaskig banankaka. Lite av mjuk pepparkaka i karaktären, fast med en markant banansmak. Jag försöker låta bli att äta upp hela på en gång. Det har gått ganska bra. Jag har inte ens ätit upp en fjärdedel än. Många festtillfällen blir det! Om det är nån mer som vill prova att göra den här så finns receptet här.

Doktor Scarlett och Miss Johansson

Jag blir inte klok på Scarlett Johansson. Hon kan vara så bra att hennes närvaro nästan fysiskt bränner hål på bioduken. Lost in translation är ju ett perfekt exempel. Första gången jag såg henne var när hon spelade Thora Birchs nördiga kompis i Ghost world, och jag satt hela filmen och undrade vem hon var. Nej, jag hade inte sett Mannen som talar med hästar, och det har jag fortfarande inte gjort. Men jag har förstått att hon var bra i den också. Flicka med pärlörhänge var ingen stor film (fast mycket bättre än boken), men hon, Colin Firth och fotografen Eduardo Serra gjorde den mer än sevärd.

Sedan kommer de andra filmerna. De där hon är så usel att man skulle undra vem hon legat med för att få rollen, om man inte redan hade känt till henne. Ett perfekt exempel är Scoop, där hon är fruktansvärd. Hon gestikulerar och viftar med armarna, som om det skulle skapa en stor rollprestation. Man vill bara slita av henne nyss nämnda lemmar och slå henne i ansiktet med dem, för att få henne att skärpa sig. Svarta dahlian, A good woman, The island och framförallt Spirit är andra exempel på när Scarlett är som allra sämst.

Det är inte så att det är filmer som hon verkar skita i. Man ser hur hon kämpar och kämpar för att vara trovärdig, och man tror henne inte för fem sekunder. Att hon skulle behöva en bra regissör är inte heller anledningen. Hon kan vara som allra sämst med bra regissören. Scoop är regisserad av Woody Allen. Han har fått henne bra i Match Point och Vicky Christina Barcelona, till exempel. Nu i veckan gick Prestige på femman, regisserad av Christopher Nolan. Han gjorde bra jobb med de senaste Batman-filmerna och Memento, för att nämna ett par. Hugh Jackman och Michael Caine är bra, och Christian Bale håller poserande nere lite grann. Men Scarlett... Hon anstränger sig för att vara trovärdig engelska vid förra sekelskiftet, och filmen fullkomligt stannar upp varje gång hon kliver in i bild och ska leverera repliker.

Så jag vet inte vad frk Johansson håller på med. Det enda jag kan säga är att hennes namn i rollistan inte är något som får mig att gå och ställa mig i biokön. Man vet absolut inte vad man får. Andra är nästan alltid bra eller nästan alltid dåliga, men här. Jag blir konfys!

Bannade bananbovar!

Nån vänlig själ har i veckan donerat frukt till pentryt. Det mesta gick åt snabbt, men som vanligt låg bananerna kvar. När jag var upp i pentryt idag började de se väldigt bruna ut, och jag kom på den briljanta idén att jag skulle ta och göra banankaka på dem.

Eftersom ingen kan vara så dum att de vill äta bruna bananer lät jag dem ligga kvar för att ta dem när vi slutat jobba. Självklart är det då nån annan som fått samma bra idé, och bananerna var borta när jag kom upp. Och jag som hittat ett så bra recept på banankaka, med kanel och ingefära (I loves me ginger!).

Hur lösa detta? Sju-elva kan man alltid lita på när det gäller övermogna bananer, och mycket riktigt hittade jag ett par bruna och fina där. Så ikväll blir det banankakebakning innan kvällsteet. Smaskens!

Bästa animerade kortfilm

Alla utom en av de nominerade filmerna för bästa animerade kortfilm finns att se på nätet, och som den animationsnörd jag är så har jag så klart kollat igenom dem alla. Roliga på olika sätt, allihop.

Den jag gillade minst är Logorama, av Nicolas Schmerkin, som utspelas i en värld där absolut allt och alla består av olika loggor. I centrum två poliser (Michelin-gubbarna) på jakt efter en förrymd galning (Ronald McDonald). På zoo kan man beskåda både MGM-lejonet, WHO-pandan, Lacoste-krokodilen och Camel-dromedaren (jo, det är en dromedar!), motorcyklarna man åker på är Grease och Grease 2-loggorna, och så vidare. Fantasifullt gjort, men det känns som att idéerna tog slut strax efter att man bestämt hur filmen skulle se ut.



Från Spanien kommer Javier Recio Gracias The lady and the reaper, eller Läkaren och liemannen, som den egentligen borde heta. En gammal dam ligger för döden och nyss nämnda läkare rycker henne bokstavligt talat ur liemannens grepp. Sedan följer en vild jakt där de båda yrkesmännen försöker snappa åt sig damen. Roligt utfört, och påminner om klassisk Tex Avery. Filmen finns inte att beskåda på YouTube, men på den här länken kan man se filmen i sin helhet. Här nere är bara trailern.



French roast, regisserad av Fabrice O. Joubert känns väldigt, väldigt fransk i stilen. Den utspelas på ett kafé och består av två tagningar. Kameran rör bara sig inåt, utåt och i sidled. En man har glömt plånboken och kan inte betala sitt kaffe. Medan han försöker komma på en lösning beställer han in kaffe efter kaffe, tills han ser att den gamla damen vid bordet bredvid har massor med pengar i väskan. Och när hon går på toaletten lämnar hon väskan vid bordet...



Slutligen så mina två favoriter. Först den irländska Granny O’Grimm’s Sleeping Beauty av Nicky Phelan och Darragh O’Connell. En skräckslagen liten flicka får höra Törnrosa som godnattsaga av sin bittra, bittra gamla farmor (fasligt vad med gamla damer det är i årets nomineringar!), som kanske identifierar sig aningens för mycket med den onda fén. Det här är en skön kombination av 3D- och 2D-animering på ett snillrikt sätt. Och kolla bara hur de goda féerna gör sig snygga inför Törnrosas dop!



Den absoluta favoriten är, som jag redan nämnt, Wallace & Gromit - en strid på liv och bröd. Den enda icke-datoranimerade filmen i samlingen, vilket bara det är värt ett omnämnande. Klassisk dockanimation. Wallace & Gromit-filmerna blir bara bättre och bättre, så det här är den film som jag anser är den självklara vinnaren. Möjligen i strid med Granny O'Grimm. Den här finns inte heller tillgänglig på nätet, så om ni inte redan har sett den (den har gått på SVT) så får ni nöja er med trailern.



Härnäst ska jag försöka kolla in live action-kortisarna, om jag kan hitta dem alla.

Kistorna färdigräknade

Jag har mer att göra, men jag börjar ana slutet på att föra in föremål i listorna.

Hade jag fått en femma för varje gång jag skrivit "sexsidig genomskärning, i plan något svängda sidor" så hade jag varit en relativt förmögen ung(?) man vid det här laget.

Knallhatten, den arm.. svage!

Som vanligt på onsdagarna ledde jag mitt pass i eftermiddags. När passet väl var avklarat, och jag gav verkligen järnet och tänkte på alla de där småsakerna som Hillevi kommenterat när vi gick igenom passet, så står receptionisten utanför hallen med bekymrad min.

Hon förklarar att ledaren för passet efter mitt sitter fast på pendeln, och inte kommer att hinna tills passet börjar och skulle inte jag kunna leda uppvärmningen med motionärerna. Inte säger man nej när de ber så snällt. Jag känner mig visserligen ganska slut, men visst har jag mer kraft att ge och det är ju ändå bara uppvärmningen jag ska leda.

I med en banan och lite vatten och så går jag in och talar om hur det ligger till. Sedan sätter jag på musiken och kör igång passet. Varenda fiber i min kropp skriker stopp, det här går inte! Du har inga krafter kvar! Sluta genast!! Jag orkade knappt lyfta armarna ovanför huvudet! Det var riktigt hemskt att känna sig så slut.

Som tur var behövde jag bara köra första låten, för sedan kom den rätte ledaren och tog över. Själv stapplade jag in i bastun och lade mig på där och bara njöt. Inte så pjåkigt, det heller!

Oscarsnomineringarna klara

Inga stora överraskningar här. En salig blandning av filmer, med Avatar som storfavorit med nio nomineringar.

Riktigt roligt tycker jag det är att Upp har blivit nominerad i inte mindre än fem kategorier däribland både bästa film och bästa animerade film! I animerad film-kategorin hittar vi också Coraline, väl värd sin nominering. Dock kanske inte statyetten.

Bland de nominerade kortfilmsanimationerna hittar man en av mina favoriter från förra året; Wallace & Gromit - en strid på liv och bröd. Wallace & Gromit bör alltid vinna, är min åsikt! De övriga nominerade har jag inte sett än, men de finns tillgängliga på DuTuben. Jag ber att få återkomma.

Också kul, men väntat, att Meryl Streep skulle bli nominerad för Julie & Julia. Hon vann ju Golden Globe för den, och det var hon väl värd!

Nine är nominerad för fyra oscars. Vi får väl se hur det går den här gången. I Golden Globe blev den helt utan.

Det enda jag vet är att söndag 7 mars kommer jag att ha uppesitterkväll och kolla in hela galan, precis som vanligt!

Första arbetsdagen avklarad

Äntligen kan jag andas ut! Jag vaknade ovanligt tidigt i morse och min första tanke var "idag börjar jag". Väl på plats körde vi igång direkt med läropass och det kändes som att det flöt på bra. Riktigt roligt var att de gamla väktartakterna sitter i. Kunskaper om arbetsuppgifter som jag inte har behövt ägna en tanke åt på flera år, och som jag tvärtom gjort allt för att förtränga, poppade upp precis när jag behövde dem.

Däremot tror jag att jag misslyckades med att sätta skräck i mina medarbetare. De verkade tvärtom tycka att det var trevligt att ha mig som arbetsledare!

Nya tag i morgon!

Sint-Joris met de draak

Jag älskar nya överraskande fakta! DN skriver idag om en ny bok, "Wahrheit und Mythos. Bernt Notke und die Stocholmer St.-Georgs-Gruppe" av Peter Tångeberg, där det framkommer att det inte alls är Bernt Notke som har gjort Storkyrkans Sankt Göran och draken. Det är snarare ett nederländskt arbete, vilket i sin tur tyder på att Sten Sture hade koll på var i Nordeuropa den bästa konsten utfördes. Och det var inte i Lübeck!

Bernt Notke har bara varit statygruppens konstnär sedan 1906(!), då Jonny Roosval utnämnde honom till det, på tydligen väldigt vaga grunder. Sedan dess har det blivit en etablerad sanning, som nu har skjutits i sank.

Pocavatar

Jag är inte den ende som har gjort kopplingen mellan Pocahontas och Avatar. Här är ett par andra inlägg i debatten!

Avatar

Äntligen har jag kommit mig för att utnyttja biocheckarna jag fick i födelsedagspresent! Jag har försökt några gånger, men planeringen har alltid skitit sig på nåt sätt.

Nu på morgonen köpte jag biljetter och jag måste erkänna att jag blev förvånad över att biljetterna till alla dagens föreställningar av Avatar nästan var slutsålda redan klockan åtta i morse! Men på Rigoletto fanns det en del kvar, och tro det eller ej men precis mitt i salongen, mitt på en bänkrad fanns det en, säger en biljett kvar! Den knep jag snabbare än ögat. Ska man se 3D-film så ska man banne mig sitta mitt i, och inte se filmen från sidan. Sedan iväg till slottet för att räkna kistor och vid fem snodde jag mig iväg till bion.

Det är väl lika bra att säga det redan från början: det här var ett riktigt häftigt actionäventyr. Det var riktigt välgjort. Effekterna, både den datoranimerade omgivningen och alla djur plus 3D-effekterna var riktigt snyggt gjorda. Jag kom faktiskt på mig själv vid två tillfällen att jag var på väg att vifta bort en fluga som kom lite väl nära! Väl genomarbetat, från minsta löv (och fluga!) till språket som na'vi talar. Språket är ett fungerande språk, skapat av lingvistikprofessor Paul Frommer speciellt för filmen.

Men filmen är för låååååååååång! 2,40 är mer än vad den här filmen håller för. Att den är så väl genomarbetad gör att det dröjer ganska länge innan träsmaken kommer, men sedan dyker den upp med jämna mellanrum. Lägg sedan till det ett par riktigt kackiga skådespelarinsatser, och det känns ännu tristare. De datoranimerade na'vi kändes mer levande än både Michelle Rodriguez och Joel Moore, till exempel. Däremot var det trevligt att se Sigourney Weaver igen. Det var länge sen, och hon var välkommen tillbaks.

Och jag kan inte hjälpa det, men under alla effekterna är Disneys Pocahontas, med sitt naturdravel, alldeles för tydlig. Vid flera tillfällen väntade jag bara på att Neytiri skulle brista ut i Colors of the wind.

Detta till trots, jag hade roligt nästan hela tiden, jag hejade på na'vi och buade åt bolagsbusarna som ville skövla planeten. Jag ångrar verkligen inte att jag såg den, och även om jag har svårt att förstå varför det här ansågs av Golden Globe-juryn vara årets bästa film så är den ändå värd fyra stadiga gnurglor!