Deppig hattmakare

Tim Burton håller på att filma Alice i Underlandet. Det låter som en utmärkt idé. Och man blir ju inte mindre intresserad när man ser rollistan! Ann Hathaway och Helena Bonham-Carter som Röda respektive vita drottningen, Johnny Depp som Hattmakaren, Michael Sheen (Frost/Nixon) som Vita kaninen, Alan Rickman som kållarven, Christopher Lee som Jabberwock och favvon Stephen Fry som Cheshirekatten. Worth waiting for, som de sa i den gamla reklamen.

Varför bad de Miss Marple?

Ikväll gick ett nytt avsnitt av Miss Marple på fyran. Kvällens avsnitt var baserat på Varför bad de inte Evans? Det som var intressant här är att Miss Marple inte är med i boken. Detektiverna är Lady Frances Derwent och Bobby Jones.

Jag har inte läst boken, men minns att jag gillade den förra filmatiseringen från 1980. Det förvånade mig när jag såg att den ingick i Miss Marple-serien nu, för jag hade helt förträngt att Miss Marple var med. När jag sedan såg avsnittet så kändes hon fel i historien. Hon passade inte in. Jag fick intrycket att hon var liasom inklistrad. När jag  kollade upp det hela så fick jag rätt i min känsla. Hon hör inte hemma i den här historien.

Frågan är varför de gjorde så här? Har de filmat alla Miss Marple-deckare till förbannelse och är tvungna att lägga till henne i andra historier också för att få ihop en hel serie?

För övrigt finns det bara en Miss Marple, och det är Margaret Rutherford!

Årets första dopp

Efter värmen på Rosendal var jag tvungen att svalka ner mig, och på vilket sätt gör man det bättre än att åka till Långholmen och slänga sig i vattnet! Sagt och gjort, upp på Ben och iväg. Badtemperaturerna är väl inte riktigt ideala än, men det var svalkande och FRISKT (med betoning på R, K och T!).

På väg hem sprang jag ihop med flera bekanta. Först Kaspar med damsällskap, som hade varit och slappat på holmen, de med. De hade inte badat, Kaspar hade visserligen haft med sig badkläder, men eftersom sällskapet inte hade det så kunde ju inte Kaspar bada. Yeah, right!

Sedan kom jag till Fridhemsplan för att handla färskpotatis, och där springer jag ihop med Ulrika som genast bannar mig för att jag inte hade mobilen med. Hon hade varit och jympat och ville ha sällskap för att jag skulle få se en bra ledare. Det får väl bli nästa gång istället.

Nu, middag! Hemrökt isterband med kokt färskpotatis och ekologiska rödbetor.

Ännu en jobbig dag på Rosendal

Tre visningar av fyra har blivit av, och en var med en italiensk barnfamilj som knappt förstod engelska, så den blev lite kortare. Resten av tiden har avnjutits i solskenet på trappan.

Ännu en spontan dag

Efter mitt pass på Rosendal åkte jag ut till Hägersten för att hämta föräldrarnas post. De har misslyckats med eftersändningen till Ugglarp (jag vet, men vad kan man säga liksom?) och behöver få ner posten dit.

På väg hem kom jag att tänka på att Emma i sin statusrad på Fejjan hade skrivit att hon skulle till Långholmen och grilla korv, så jag tänkte att jag skulle åka förbi och bara säga hej eftersom vi inte setts på flera månader. Jag hittade Emma och Agnes och deras respektive pojkvänner där tillsammans med ytterligare ett par kompisar och blev inbjuden att dela korvkalaset med dem. Så det blev ytterligare en trevlig afton i solens sken.

Solen på Rosendal

Det verkar vara återkommande för mig, när jag är på Rosendal är det sommar. Varmt och skönt. Två visningar kl 12, men bara en nu kl 13. Den tog Ann, så jag fick en timme i solen. Nästa visning blir min.

Rör inte mitt ord!

Lotta Olsson i DN har dragit igång en kampanj för att rädda ord undan glömskan, eller från att ersättas av anglicismer. Adoptera ett ord och lova att använda det åtminstone tio gånger under 2009 är hennes paroll.

Kampanjen har fått stort gensvar. Titta bara på de här vackra orden som redan är adopterade:
inmundiga
yppa
understundom
tillbringare
i sinom tid
oförblommerat
måhända
väl bekomme

...bara för att nämna några.

Själv har jag mitt ord klart för mig, och det är nog många som redan kan gissa det: dedicera! Inte med det svengelska uttalet "dedikera", utan som det ska uttalas "dedisera". Som vi alla vet, c framför mjuk vokal uttalas om s!

Utanför tullarna!!!

... Och inte bara det. Jag har varit utanför Stockholms kommun. Frivilligt!

Det var så vackert väder idag att jag kände att jag ville ta ut Ben på en liten åktur. Ner till Norr mälarstrand för att tanka, och sedan kanske bort till Rålis och se vad som händer där. Men plötsligt befann jag mig på Tranebergsbron och innan jag visste ordet av hade jag hamnat vid Drottningholm. Det gick ruskigt snabbt att ta sig dit, bara tjugo minuter.

Så jag ställde Ben och gick runt och tittade lite på parken och Kina slott innan jag åkte hem igen. Det var vad jag egentligen hade tänkt göra idag, men så ringde ju Daniel och ville ses. Jag hade tänkt vara med på nån visning av slotten, men man kan ju inte få allt här i världen. Det får jag ta nån annan dag. Nu vet jag ju hur jag ska åka och att det går snabbt.

Vi möts igen

Vad det är skönt med vänner som man kanske inte träffar så ofta, men när man väl gör det så fortsätter man bara där man slutade och allt flyter på. Idag fick jag besök av Daniel. Vi lärde känna varann när vi var med i Lika för lika på Dramaten. Vi har inte setts sedan förra sommaren, och knappt pratats vid. Några sms och ett par telefonsamtal. Och inte kom han på min födelsedag, den bävern! Men nu tyckte vi båda två att det var dags att ses, så han kom hit och så satt vi och pratade, och så sa vi att vi ska försöka ses igen innan sommaren är över.

Det är samma sak med Jonny. Vi träffas nästan bara under Pride, men då umgås vi intensivt, och så säger vi att nu MÅSTE vi ses oftare. Sedan går han iväg och jobbar natt på sitt jobb och så ser jag inte till honom förrän det börjar närma sig Pride igen. Men då har vi desto trevligare, å andra sidan.

Anna är också en alldeles för rar fågel i min bekantskapskrets. Vi ses också bara nån enstaka gång om året. Men till skillnad från Daniel och Jonny så hör vi av varann på Fejjan ganska ofta. Så även om jag inte får träffa henne så ofta som jag skulle vilja så finns hon ändå där! Plus att jag följer hennes blogg varje dag.

Räkna de lyckliga stunderna blott

Hemma igen, och det en dag för tidigt! Men man får vara glad för det lilla. På tåget hamnade jag bredvid en ruskigt sexig rödhårig kille med muskliga överarmar och lagom kort tröja.

Dessutom ingick tydligen en trerätterslunch i biljettpriset. Jag trodde att konduktören skämtade när hon frågade om jag ville ha min lunch genast eller om jag ville vänta lite. "Jag kan vänta lite", svarte jag världsvant. Lunchen, när den väl serverades, bestod av kokta rödbetor med persiljesmör, kycklingfilé med saffransris, chokladmousse och en chokladbit till teet.

Leaving Falkenberg

Lagom till solens och värmens återkomst blir jag tvungen att åka hem, och det en dag tidigare än jag behövde. Nåja, jag får väl stanna längre nästa gång.

Morr åt SJ

Jag fick ju ändrad ledig dag på grund av flytten till Rosendal, och kan alltså vara kvar på landet en dag till. Jag tänkte då att jag skulle se om SJ har några bra biljetter på Tradera som jag kan bjuda på. Men nähä! Det finns biljetter på söndag och det finns biljetter på tisdag. Men inte en enda biljett från Göteborg till Stockholm på måndag. Vafaaan!

Så jag blir trots allt tvungen att åka hem i morgon bitti. Putt är vad jag blir av det!

Stora snapsviseprovardagen

Varje storhelg som vi firar här nere i Ugglarp innehåller ett obligatoriskt inslag: snapsvisor. Tyvärr är vi inga hejare på slikt. Vår repertoar begränsar sig till Vi äro små humlor vi, Tänk om jag hade lilla nubben och varje påsk leder Sigyn allsången i första versen på Gullefjun. Sedan säger vi alla att nästa år ska vi kunna hela Gullefjun. Detta har ännu inte inträffat.

Så nu har pärona skaffat en kortlek med 52 snapsvisor, och till dagens sillunch bestämde vi oss för att prova vilka visor som ska få passera nålsögat och vara med på högtiderna i fortsättningen. Alla fick dra kort ur leken och sjunga visan på detsamma. Om visan godkändes skålade vi och tog en snaps. Lustigt nog godkändes fler och fler visor ju längre lunchen pågick. Och flera av visorna som ratades första vändan blev godkända när vi sjöng igenom den igen mot slutet av lunchen...

Sing-along med Kipling

För en tid sedan översatte jag en Jeeves-komedi, skriven av P G Wodehouse. I den sjunger storviltjägaren några rader ur Danny Deever. Jag hade aldrig hört talas om den, så jag fick kolla upp den och det visade sig att det är en dikt skriven av Rudyard Kipling 1890, och den har tonsatts av några olika kompositörer. Min favorit är den av Walter Damrosch. Här är den i en inspelning från 1927 med Reinald Werrenrath. Och dikten i sin helhet ser ut så här:

“What are the bugles blowin’ for?” said Files-on-Parade.
“To turn you out, to turn you out”, the Colour-Sergeant said.
“What makes you look so white, so white?” said Files-on-Parade.

“I’m dreadin’ what I’ve got to watch”, the Colour-Sergeant said.
For they’re hangin’ Danny Deever, you can hear the Dead March play,
The regiment’s in ’ollow square—they’re hangin’ him to-day;
They’ve taken of his buttons off an’ cut his stripes away,
An’ they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’.

“What makes the rear-rank breathe so ’ard?” said Files-on-Parade.
“It’s bitter cold, it’s bitter cold”, the Colour-Sergeant said.
“What makes that front-rank man fall down?” said Files-on-Parade.
“A touch o’ sun, a touch o’ sun”, the Colour-Sergeant said.
They are hangin’ Danny Deever, they are marchin’ of ’im round,
They ’ave ’alted Danny Deever by ’is coffin on the ground;
An’ ’e’ll swing in ’arf a minute for a sneakin’ shootin’ hound—
O they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’!

"’Is cot was right-’and cot to mine”, said Files-on-Parade.
"’E’s sleepin’ out an’ far to-night”, the Colour-Sergeant said.
“I’ve drunk ‘is beer a score o’ times”, said Files-on-Parade.
“’E’s drinkin’ bitter beer alone”, the Colour-Sergeant said.
They are hangin’ Danny Deever, you must mark ’im to ’is place,
For ’e shot a comrade sleepin’—you must look ’im in the face;
Nine ’undred of ’is county an’ the regiment’s disgrace,
While they’re hangin’ Danny Deever in the mornin’.

“What’s that so black agin’ the sun?” said Files-on-Parade.
“It’s Danny fightin’ ’ard for life”, the Colour-Sergeant said.
“What’s that that whimpers over’ead?” said Files-on-Parade.
“It’s Danny’s soul that’s passin’ now”, the Colour-Sergeant said.
For they’re done with Danny Deever, you can ’ear the quickstep play,
The regiment’s in column, an’ they’re marchin’ us away;
Ho! the young recruits are shakin’, an’ they’ll want their beer to-day,
After hangin’ Danny Deever in the mornin’.

Mysteriet vid midsommar

Sista snapsen urdrucken och sista visan sjungen. En trevlig dag blev det. Först sillunch och jordgubbstårta hos faster, farbror och kusin. Sedan middag hos oss. Böckling till förrätt, köttbullar till varmrätt och ännu mera jordgubbar till efterrätt. Sedan kaffe, toscatårta och avec.

Men hur kommer det sig att när man sitter där och är mätt och belåten och har det allmänt trevligt så är det ALLTID nån som kommer med "Ja, och nu blir det mörkare igen"? Jag brukar sitta varje år och vänta på den repliken och jag blir aldrig besviken. Eller ja, det är precis det jag blir, beroende på hur man ser på saken.