Rapport från sjuksängen

Under större delen av veckan har jag gått och snörvlat och hostat och jag hoppades att min lediga dag skulle vara tillräckligt för att bli av med det värsta, men även under fredagen gick jag och kände mig hängig. Jag förvarnade arbetsledningen om att jag kanske tänkte stanna hemma i helgen om jag inte kände mig bättre.

På kvällen var jag bjuden på middag hos fru Ann. Jättetrevligt och lika gott. Men jag kände mig bara risigare och risigare och när jag kom hem insåg jag att jag måste bädda ner mig och inte titta fram på ett par dagar. Direkt i säng och jag slocknade som ett ljus i en storm och vaknade nio och en halv timme senare. Jag drömde att jag hade sovit i elva timmar och var frisk, men när jag vaknade på riktigt insåg jag att jag inte sovit fullt så länge, och jag var definitivt inte frisk.

Nu blir det en sen frukost och sedan ska jag kolla på en massa dålig teve. En recension av Coraline kommer också förhoppningsvis. Jag såg den i torsdags, men har inte orkat skriva nåt om den än.

Porfyrurna till salu

Grosvenor House säljer en två meter hög porfyrurna som Karl XIV Johan gav i present till engelske ambassadören Thomas Cartwright. Utropspriset är nitton miljoner. Jisses amalia!

Att döma av färgen så är den dessutom i äkta porfyr. Porfyr är en av de hårdaste stensorterna som finns, och innehåller dessutom stora stråk av aska. När man gör stora föremål finns ökar risken att hela föremålet kommer att spricka, och därför gjorde man dem ofta i granit, trots att man benämnde dem porfyr. Två exempel är porfyrvasen utanför Rosendal och porfyrsarkofagen som Karl Johan är begravd i i Riddarholmskyrkan, båda två granit.

Jag blir lite förvånad över att reportern hävdar att urnan var en present som skulle förmå engelsmännen att ge oss stöd mot ryssarna. Vi var väl ändå lierade med ryssarna på den tiden?!

Det kunde vara värre...

Innan jag åkte och fikade med Patricia tog jag en tur till Odenplan för att se hur det gick för Petter. Han hade fått jobb av ett eventföretag där han skulle gå runt på Odenplan och "vara" en i Sopranos, allt för att skapa publicitet för Aftonbladets nya dvd-grej.

Tyvärr hade han ingen att spela med eller mot, han var ensam Soprano där. Dessutom hade ingen berättat för de andra tidningsförsäljarna att han skulle vara där, så de undrade vad det var för galning som gled runt dem.

Petter har gjort mycket roligt, men just den här grejen avundas jag honom inte. För att citera skolinspektör Chalmers: "why don't you just give me a sandwich board that says 'male prostitute'"?

Nu är det förkylt!

Det har varit en utmattande dag. Jag har gått och blivit förkyld. Hostat och snörvlat hela dagen och har känt mig utmattad av att springa i trapporna. Efter att ha inlett dagen med visning på Slottet åkte jag ut till Rosendal för tre visningar där. Puff!

Sedan åkte jag tillbaks till Gamla stan för att fika med Patricia och hennes pojkvän. De är här och hälsar på från Nya Zeeland, så man får väl passa på.

Hem, och ner i soffan för att kolla på Simpsons. Somnade och vaknade tre timmar senare. Ganska skönt att jag är ledig i morgon. Hoppas jag mår bättre då!

Jag är inte bäst!

En sån fruktansvärd upptäckt! Efter min våningsvisning kom det fram en amerikansk man som tackade för visningen och sa att jag var den bäste guide han träffat, "except maybe that redheaded girl in Edinburgh".

Ni vet väl vad det här betyder? Jag måste åka till Skottland och DÖDA alla rödhåriga guider där!

Ligger risigt till!

Gröna tomatfingrar

Ingen ska påstå att jag är bra på att ta hand om växter. Jag kan ta död på vilka växter som helst, men mina tomatplantor växer och frodas. Så trevligt.

Perfekt flash mob

En flash mob är när en grupp människor samlas på en offentlig plats för att utföra en till synes spontan och oväntad handling för att sedan lika snabbt skiljas åt. De här kan variera i hur avancerade de är. På Centralstationen samlades ett gäng och ställde sig i bankomatkön och började prata i mobilen exakt samtidigt. I Dortmund samlades folk utanför ett varuhus och åt varsin banan innan alla gick åt skilda håll.

Här är två riktigt lyckade flash mobs, båda två på tågstationer. Jag tror att jag gillar dansarna bäst, även om det inte är en "riktig" flash mob. Den gjordes som trailer för ett teveprogram.

Ett politiskt inkorrekt inlägg

Jag bara måste tala om vad en kompis berättade. Det här låter verkligen som en skröna, men hon intygar att det är sant, och hon brukar inte fara med osanning. Och är den osann, så är den ändå fasligt rolig!

Hon har en kompis som har två söner i tonåren med downs syndrom. Häromsistens fick de vara ensamma hemma medan mamman åkte och handlade. När hon är ute på stan ringer sönerna och säger att mamman måste komma hem NU. Mamman säger att hon kommer när hon har handlat klart, men sönerna säger att hon måste komma med en gång, för de har fångat ett troll.

Mamman blir lite orolig över det här och åker hem och när hon tittar i garderoben där detta troll ska sitta visar det sig där sitter en dvärg med en filt över huvudet! Den stackars mannen hade gått förbi på gatan när sönerna slängde filten över honom och drog in honom i garderoben och låste.

Mannen accepterade mammans ursäkter, men erkände att han hade varit rädd där i garderoben. Särskilt orolig hade han blivit över vem det var de ringde till och berättade att de fångat ett troll.

Tacksam besökare

En olycka kommer sällan ensam. Det verkar gälla uppskattning också! Nu på eftermiddagen satt arbetsledaren och väntade på mig i pentryt efter att jag var klar med visningarna. Han räckte över ett kuvert som var adresserat till mig via visningsavdelningen. När jag öppnade det så låg det en vägledning över Riddarholmskyrkan från 1902 i den. Det var en dam som varit med på min visning i kyrkan, och som tyckt att den var så trevlig att hon ville tacka på det här sättet. I kuvertet låg det också ett litet tackkort.

Jättetrevligt, och väldigt roligt att läsa hur man formulerade sig för 107 år sedan om kyrkan och dess historia!

Adligt beröm

I Riddarhusets tidning Arte et marte har familjen Aldercreutz skrivit en artikel om sin familjesammankomst på Slottet 13 mars, dagen för statskuppen 1809, och där finns jag omnämnd.

Chefen för Bernadottebiblioteket Göran Alm berättade på ett lysande sätt om bakgrunden till det som vissa kallar en regementsförändring, andra för statskupp eller revolution.Greve Carl Adlercreutz läste ett utdrag ur sin farfars farfars farfar Carl Johans beskrivning av förloppet, daterad juni 1810. Intressant och spännande att bland annat få höra om hur general Adlercreutz vid ett tillfälle på ett mycket artigt sätt behövde förklara för sin kung att denne tyvärr inte kan få sin värja åter. Guiden Jonas Rosin visade oss sedan inspirerat och kunnigt runt i slottet där de dramatiska händelserna ägt rum, eller snarare, det som finns kvar efter diverse ombyggnader. Några såg en skymt av Carl XVI Gustaf men tyvärr kom han inte och hälsade. Han kanske var lite rädd för en upprepning, men vi kan garantera att denna gång kom vi till slottet i helt fredliga avsikter.

Tack, Oscar, för att du visade detta för mig.

Näsdukskoder

QX listar idag näsdukskoder, alltså betydelsen av olikfärgade näsdukar i bakfickorna. Även olika material betyder tydligen olika saker. Nog har jag hört talas om det här, men att det fanns så ruskigt många koder visste jag inte.

Jag blir mest förfasad över hur bakfickorna skulle se ut om man är frisinnad i vad man gillar. Många näsdukar blir det! Och hur ska man kunna hålla redan på alla nyanser? Ta bara blått, mellanblått för poliser, "airforceblå" för flygpersonal, ljusblå om man gillar avsugningar, vandringstrastblå (!) för 69:or, marinblå för påsättning och så vidare. Alla som automatiskt vet skillnaden mellan ljusblå och vandringstrastblå räcker upp en hand!

The one and only

Det är lustigt, det där med musik. Chesney Hawkes släppte en singel -91, som jag inte var särskilt förtjust i, The one and only. Jag har inte tänkt på den sedan den försvann från topplistorna, typ. Men häromdagen vaknade jag med den i huvudet, och sedan dess har jag gått omkring och nynnat på den, till omgivningens förbannelse. För det enda jag har kunnat har varit "I aaaaaam the one and onle-y". Men nu har jag löst problemet, jag har laddat ner låten och den går varm på spelaren här hemma. Och här får ni den också, ifall inte ni heller minns den.

Den kognatiska tronföljdens avancemang

Danskarna har inte bara röstat i eu-val. De har fått välja om kvinnor ska ha en given plats i tronföljden också, och 45,5% av danskarna har röstat ja på frågan, vilket räcker till en grundlagsändring (dessutom var danskarna bättre än svenskarna på att rösta i eu-valet, 62,5% jämfört med svenskarnas 43). Detta skriver DN om idag.

Eftersom Margrethe har gjort ett bra jobb som drottning måste ju frågan ställas till de 54,5% av danskarna som har röstat nej: skulle ni verkligen hellre ha fått en kung om ni hade kunnat välja? Nog är det självklart att även kvinnor ska kunna bli regenter, även utan att vara ett andrahandsval? Nu kommer det väl inte att bli aktuellt på ett par generationer. Frederik står och är beredd att ta över som Fredrik X, och hans son i sin tur blir Kristian XI. Men skulle han bli utan barn är det hans lillasyster som blir drottning Isabella I. Grattis, Danmark!

Anna Batra hade rätt! Eller...?

Efter att ha sett valresultatet och konstaterat att Sverigedemokraterna inte lyckades ta sig in i EU-parlamentet vill man utbrista i ett hurra, och tacka stockholmarna som gick man ur huse för att INTE rösta på dem! 1,6% av stockholmarna kunde tänka sig det, att jämföra med rikssnittet 3,3%

Fast innan jag blir för stockholmsk självgod får jag väl konstatera att inte heller gutar, norrbottningar eller västerbottningar hade nån lust att rösta på dem. Även jämtar, sörmlänningar, upplänningar, västernorrlänningar, västmanlänningar eller närkingar hjälpte till att dra ner rullgardinen för dem. För den här gången i alla fall.

Så Anna Batras "stockholmare är smartare än lantisar" stämde inte den här gången heller...

Chubbchubbs

Det blev inte så mycket skrivet igår. Jag var helt utmattad efter nationaldagen. Dessutom jobbade jag på söndagen och avslutade kvällen med trevlig födelsedagsmiddag. När jag kom hem efter det stupade jag i säng och vaknade pigg som en lärka (nåja!) en halvtimme innan klockan ringde.

Det första jag hade i huvudet när jag vaknade var en liten favoritfilm, den oscarvinnande Chubbchubbs från 2002, så som en liten morgongåva får ni den här!