Det viktiga här i livet

När buffén började närma sig slutet och gästerna var på väg ut kom Herman Lindqvist fram till mig och frågade om jag visste hur det hade gått i matchen. Jag kunde ärligt säga att jag inte hade hört något om det. Det jag inte talade om för honom var att jag inte visste vilken match han talade om, inte vilka som spelade och framför allt, inte vilket idrott det gällde...

En intensiv nationaldag blev det

En grotesk urna under Logårdstrappan

Upp i ottan, för att kunna vara ombytt och klar klockan nio i Karl XV-salen för information (jo, det ÄR att gå upp i ottan om jag ska vara nånstans vid nio!). Roligt att övrig personal på Slottet, som skulle arbeta idag var med på det mötet. För bara ett par år sedan var det vi i visningspersonalen som satt där och gäspade. Nu kändes det både mer seriöst och roligare med kontakt över avdelningsgränserna.

Klockan tio slog prinsessan Madeleine upp Södra porten och ledde ett spelmanslag in på borggården. Spelmanslaget spelade en gånglåt, så klart. Det är häftigt med folkmusik, måste jag säga. För att inte tala om folkdräkter. Villhavillhavillha!

Logårdstrappan

Dagen må ha varit mulen, men det var inget vi märkte av på Slottet. Redan med en gång började folk strömma till, och sedan slutade det inte. Även Antikmuseet, som inte är den mest välbesökta delen av slottet var full av folk. Något som var riktigt trevligt var att Logården var öppen för besökare, något som inte händer varje dag. Jag kan bara hoppas att vi får ha det så varje år på nationaldagen.

En besökare har hittat perfekta platsen mitt på borggården. Vi anställda undviker att gå på stjärnan, då det är en symbol för kungen...

Över hela Slottet var det aktiviteter. Jag hann inte se så mycket av det, eftersom jag hade andra uppgifter att sköta. Men jag hade mer tur än de flesta andra av mina kollegor. Jag kunde emellanåt röra mig ganska fritt och tog gärna svängen över inre borggården när jag skulle till mina olika positioner. Det dansades folkdans och det var barnteater. Hovstallet visade bilar. Statens fastighetsverk visade upp sin verksamhet, bland annat visade förgyllarna hur man använder bladguld. Det hölls föredrag och visningar. Herman Lindqvist och Christopher O'Regan drog fulla hus, så klart. Visningarna var inte bästa idén så här i efterhand. Ingen hade räknat med att det skulle komma fullt så här mycket folk, men nog borde man ha förstått att en visning skulle fungera som en propp för besökarna i våningarna. Man fick stoppa insläppet i omgångar. Men allt lyckades ändå flyta, och det var inte många sura miner, varken hos besökarna eller personal.

Folkdanslag på inre borggården

På min lott föll visningarna i Antikmuseet. Där var det däremot en bra idé att ha visningar. Det är inte så många som hittar dit, och eftersom vi inte har så mycket skyltar är det många som inte riktigt förstår vad det är för sorts museum. Idag däremot var båda visningarna riktigt välbesökta. Runt femtio personer per grupp. Och visningarna blev lyckade. Jag fick massor med beröm efteråt, och under första visningen fick jag en spontanapplåd medan visningen pågick.

Sammanlagt hade vi ca 25 000 besökare på Slottsområdet, varav 11 000 besökare i våningarna. Tanken var att vi skulle ha fått ut alla besökarna vid sjutton, men det var så stort tryck att det bestämdes att vi skulle släppa in ända till stängningsdag och sedan låta folk ta en tur i våningarna. Prinsessan Madeleine öppnade portarna på morgonen, och då är det ju inte mer än rätt än att vi båda museilärare, Per och jag, fick stänga portarna på kvällen. Eller hur!

Kortegen gör sig redo att lämna slottet

Sedan gick jag upp till oss, tog en snabbdusch och hann lägga mig och vila en halvtimme innan det var dags för nästa programpunkt. Medan kungafamiljen åkte i kortege till Skansen började jag och kollegorna i hushållet duka upp årets nationaldagsbuffé i Lovisa Ulrikas matsal och vid halv åtta började ca 400 gäster strömma in för att fira med Kungen.

Klockan tio gick Kungafamiljen och gästerna ut på Logården för att se på taptot och då rensade vi andra av borden och tackade varandra för året som gått. Nu har jag, efter femton timmar på Slottet, nyss kommit hem och ska snart gå och lägga mig. För en kunglig museilärare finns det ingen fritid. I morgon väntar nya visningar, bland annat en på Rosendal.

Natti natti

Glad nationaldag!

Nu är det långdag som gäller! Först har Slottet öppet hus hela dagen. Infomöte klockan nio. En timme senare slår Slottet upp sina portar. Enligt ryktet kommer jag att vara ansvarig för visningarna i Antikmuseet hela dagen. Klockan sjutton stänger vi. Då svidar jag om och går till Lovisa Ulrikas matsal för att förbereda Kungens sista officiella mottagning innan sommaren.

Bannade H&M!

Eftersom det inte blev nån bio för mig tänkte jag att jag skulle gå och köpa mig ett par linnebyxor inför de varma (?) sommardagarna. Att jag aldrig lär mig att H&M inte har byxor i min storlek. Hos dem kan man tydligen inte vara lång. Kort och tjock funkar, men inte lång med samma midjemått. Jag kan nästan aldrig köpa byxor hos H&M av den anledningen, och därför blev det inga linnebyxor idag.

Sedan provade jag ett par byxor ur Matthew Williamson-kollektionen. Där var benen tillräckligt långa, kors i taket. Men byxorna är ganska tajta, och jag vet inte om jag tycker att jag passar i åtsittande byxor när jag har ganska bred överkropp. Det blir lite kycklingben då. Eller vad tycker ni?

Biobekymmer

Med en andra ledig dag i rad så tyckte jag att det var dags att ta sig ut ur huset och vara lite kulturell också. Det var väldigt länge sen jag var på bio och Coraline står överst på min lista. Alltså kollade jag biotiderna. Till min förvåning går Coraline bara en gång om dagen, och det är 1410. Den går alltså så dåligt att den redan är på väg bort från repertoaren. Jag borde inte bli förvånad. SF kämpar hårt för att folk ska tro att det är en barnfilm. Jag menar, låter titeln Coraline och spegelns hemlighet som nåt annat än just en barnfilm? Och filmaffischen är inte heller den nåt annat än en barnfilmsaffisch. Tacka vet jag originalaffischen, läckert gotisk!

Nå, jag insåg att klockan strax var två, så jag slängde mig på Ben och susade iväg till Sergel. Jag köpte min biljett och gick in och satte mig. Reklamen kom som den borde, och sedan kom ingenting. Vi satt och väntade, och efter en stund kom det in en representant för bion och meddelade att "licensgrejen som man rullar upp filmen på" hade gått sönder. Alltså kunde det inte bli nån filmvisning. Det enda trevliga var att vi kunde välja mellan att få pengarna tillbaka eller två biocheckar. Självklart tog jag det senare. Så istället för en film för 125 kr får jag två filmer för 60 kronor. Schysst byte.

Buskissäsongen har startat!

Föredettaslottsvaktsnumeratekniker-Bosse frågar mig varje sommar innan jag åker ner till Ugglarp om jag har beställt biljetter till årets Stefan och Krister-fars. Varje sommar får han samma svar, att jag hellre skulle dö än gå och se deras uppsättningar. Buskis är inte precis min grej.

Vad värre är så föreslår mina föräldrar på fullaste allvar varje gång vi åker ner att "i år kan vi väl gå och se Stefan och Krister". Jag säger att de gärna får gå och få sig lite underhållning till livs, men att jag stannar hemma den kvällen.

Nu håller man, enligt en blänkare i Expressen, på att repetera årets uppsättning, Virus i bataljonen. Visst låter det lockande. Siw Carlsson och Jojje Jönsson är med i år också. Det är väl bara att gratulera buskisälskarna.

Spontan utekväll

Petter har äntligen kommit hem från Kanarieholmarna. Vi har inte setts på över ett halvår. Senast var på min födelsedag, då han gav mig en näshårstrimmer. En passande present för nån i min ålder, tyckte han. Tack, Petter.

Idag bestämde vi att vi skulle ses. Han kom hit, vi kollade på Simpsons och Family Guy och käkade pizza. Då ringde Micke, som jag inte har träffat på över tio år, inte sedan vi var med i Spelman på taket tillsammans. Han tyckte att Petter och jag skulle komma och umgås med honom på Berns. Så det gjorde vi. Micke skulle kolla på några kompisar som uppträdde med dragshow. Tyvärr var det den trista formen av dragshow, när "artisterna" mest verkade vara där för sin egen skull. De var Divor i snygga kläder som uppträdde med bokstavstrogna nummer. Bristen på humor och självironi var ganska påfallande. Det var bara i ett schlagernummer det fanns någon humor. Magnus Carlsson försöker ta sig tillbaks in i Alcazar utan att någon märker det, och Caroline af Ugglas upprepar "Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla..." när Malena Ernman battlar med HEAT.

När vi var där ringde David, som jag inte har träffat på två år. Vi övertalade honom att komma dit också. Efter föreställningen och ett par öl bestämde vi att gå vidare, nu till nåt billigare ställe. Så vi hamnade på Anchor bar. Hög musik, vilket inte riktigt är min grej när jag ska ut och öla. Jag passar nog bättre i pianobarer, där man faktiskt hör vad de andra i sällskapet säger. Men ändå en trevlig kväll. Kvällens clou var nog de båda tjejerna som satte sig vid vårt bord, och som David blev jätteintresserad av. Tyvärr för honom var det mig de var intresserade av, och limmade på. Pricken över i:et var att de blev förvånade över att jag inte var 27, som de trodde.

Medborgerlig plikt utförd!

Så ja! Nu har jag varit och röstat.

Egentligen hade jag tänkt vänta med röstandet till på söndag. Det är lite tradition att gå just på valdagen. Men så insåg jag att jag ska jobba på Kungens nationaldagsfirande hela kvällen innan, jag jobbar hela nationaldagen och sedan ska jag hem till kulturfastern på födelsedagsmiddag. Så då fick det bli lite tidigare.

Och nog är det lite häftigare att gå och rösta i Stadshuset, och inte i en skolmatsal!

Den franske löjtnantens kvinna?

Jag har tänkt på det här ett tag, och frågan måste ställas:

Hamnar man i kategorin lösaktig om man har visning för en mindre grupp besökare och man inser att man har legat med mer än en av dem, och inte ens vid samma tidpunkt? Eller skulle det vara ännu lösaktigare?

Drottningens skrivbord

Uppsala auktionskammare har sålt ett skrivbord som har tillhört Hedvig Eleonora. Det i sig är riktigt häftigt. Man har inte vetat om att bordet existerade förrän alldeles nyligen. Slutpriset blev 660 000 kr. Som hittat för ett så vackert skrivbord, med en så spännande historia.

Men vad menar tidningarna med att skrivbordet skulle vara ett av två föremål som klarade sig i slottsbranden 1697? Var kommer den uppgiften ifrån? Stockholms slott är nerlusat med föremål man räddade ur branden. 1000 personer, alla som jobbade på slottet, satte igång att bära ut allt man kom åt när man insåg att branden inte gick att släcka och en hel del räddades. Det första som bar ut var kistan i vilken Karl XI låg, men sedan började man bära ut så mycket man kunde. Däribland, men långt ifrån det enda, drottning Kristinas silvertron och Hedvig Eleonoras skrivbord, det som då skulle vara de enda två överlevande föremålen. Menar de möjligen de enda större möblerna? För så kan det eventuellt vara.

Tillägg:
På Uppsala auktionskammares hemsida står det klart och tydligt att skrivbordet är "den enda kända möbeln från Tre Kronors inventarier som bevarats till våra dagar". Det är lite annat än enda föremålet som räddades...

Sommarpratarna

Årets Sommarpratare har avslöjats! Som vanligt är det en del som är totalt ointressant, en del som man kan lyssna på om man inte har nåt bättre för sig och några som man inte får missa.

Några av dem jag tänker lyssna på är Lena Philipsson, Jonas Björkman, prinsessan Birgitta, Morgan Alling, Peter Englund och Norges respektive Finlands utrikesministrar Jonas Gahr Störe och Alexander Stubb.

Men den som jag verkligen, absolut inte under några som helst omständigheter tänker missa är ju P O! Hans program sänds 19 juli.

Hela listan finns här!

Maratonvisning nr 2

Tar det aldrig slut?! Idag var jag inbokad på fem visningar, varav en var en dubbeltimme. Jag började klockan nio med dubbelvisningen. Sedan slängde jag mig på Ben för att åka ut till Rosendal och ha tre bokade visningar där och direkt tillbaks till Slottet för att ha en jättegrupp där inne igen. Aldrig förr har jag väl gjort mig så förtjänt av titeln SuperGuide som nu!

Fast nu är jag ledig i två dagar. Då borde jag ju hinna samla krafter inför Nationaldagen...

Grattis, käre nevö!

Det är bråda dagar för äldste brorsonen! Igår tog han studenten och idag fyller han nitton år. Så det är bara att gratulera på födelsedagen! Jag gratulerade till studenten (avlad studentexamen?!) redan igår, så det är födelsedagen kvar.

Grattis, Anton!

F'resten, vem av de här två tror ni Anton är släkt med, och alltså delar gener med?

Maratonvisning

Nu är jag trött både i fötterna och i halsen. Igår fick jag veta att jag skulle ha tre bokade visningar på förmiddagen, och resten av dagen skulle jag vara extra, det vill säga vara till hands för hisshjälp eller biljettkryssning eller vad det nu kan vara. Det kan vara ganska skönt emellanåt.

Fast när jag precis skulle börja med min andra bokade grupp ringer arbetsledaren och säger att en av de ordinarie guiderna är sjuk och att jag ska ta de allmänna visningarna också. Så sammanlagt har jag haft sex visningar på sju timmar idag. Jag tackar min lyckliga stjärna att min brorson tar studenten idag, för annars hade jag bokat in mig på en visning till klockan 17, som jag blev tillfrågad om för några dagar sedan. Sammanlagt sju visningar. Det hade blivit lite för mycket, till och med för mig!

Nå, visningarna gick bra i alla fall. Grupp nummer två hade uttryckligen bett om en guide med humor. En niondeklass, så då kan man förstå att de inte vill ha nån som står och rabblar årtal bara. Jag tror att jag lyckades få med hela gruppen. Självklart fick jag då bjuda på sånt som jag inte brukar ta upp i vanliga fall. Det var ingående hur man avrättade Anckarström och det de tyckte var roligast var när jag berättade om hur Gustav III försökte få till det med Sofia Magdalena, men var tvungen att erkänna sig besegrad med orden "jag finner intet hål". Sedan fick hovstallmästare Munck visa hur det skulle gå till, enligt ryktet mer handgripligt än att bara berätta. Ehrensvärd har gjort en riktigt elak karikatyr av det hela...

Nu ska jag iväg till Älta för att fira studenten.

Top chef

Nu har jag sett en hel säsong av reality-serien Top chef, där kockar ska tävla mot varandra och jag måste säga att jag inte är imponerad. Inte så att det inte går att tävla i mat. Det gör det definitivt. Men det går inte att tävla i mat i teve, särskilt inte i ett program som satsar på snabba klipp. Man får inga dofter och inga smaker, bara en massa snabba bilder och så står kockarna och säger "jag serverar en välhalstradbiffryggmedkaramelliseradbenmärgssåssmaksattmed-chilipepparochcitronsmörochströssladmedchokladflagor". Vem hinner bli inspirerad eller frestad av det? Nä, tacka vet jag Project runway. Där hinner man åtminstone se de vackra (?) kläderna som designerna skapar.