Alltid vackert väder i Philadelphia

Nu måste jag slå ett slag för min nya favoritserie, Always sunny in Philadelphia. Det här är en serie som jag inte har brytt mig om. Den går på sexan, efter midnatt, och det har inte gjorts nån reklam för den. Alltså måste det här vara nån skitserie som ingår i ett paket med bättre serier. Det förstår man ju direkt.

Men för nån månad sen såg jag en intervju hos Jay Leno (?) med Kaitlin Olson, som spelar den kvinnliga huvudrollen, och blev nyfiken. Natten därefter satte jag mig framför teven bara för att se om mina fördomar hade rätt. Men ack, vad jag bedrog mig! Jag skrattade så jag grät. Det här är precis min sorts humor. Serien har beskrivits som Seinfeld på LSD, och jag förstår precis hur de menar. Det är väldigt mycket snabba repliker som kastas fram och tillbaka, men huvudpersonerna har en total brist på moral. De kan få för sig att göra exakt vad som helst, utan en tanke på om det är rätt eller fel.

Serien handlar om fyra kompisar som äger en riktigt sunkig bar. Det är nästan aldrig man ser några gäster i den baren, så gänget har gott om tid att komma på nya sätt att tjäna snabba pengar, lura systemet, eller försöka döda varandra.

I förrgår råkade gänget få tag i kokain som tillhörde maffian, och blev tvungna att komma på sätt att betala för det (naturligtvis hade de sålt delar av knarket alldeles för billigt). Dee och Charlie försöker sälja kvarvarande kokainparti, med följden att de båda själva blir beroende och lyckas dra ner en präst i skiten, Mac börjar jobba som springpojke åt maffian och Frank blir hallick åt Dennis, som måste sälja sig till rika damer på sportklubben.

Danny DeVito spelar Frank, pappa till Dennis och Dee. Han var inte med i första säsongen, men sa i en intervju att det var hans nya favoritserie, så skaparna av serien, som även spelar huvudrollerna, tog mod till sig och frågade om han hade lust att hoppa in som huvudrollsinnehavare. Det ville han. Och det gjorde han helt rätt. Serien är helt vansinnig och förtjänar alla tittare den kan få! Just nu går säsong tre (av fyra) på sexan. Bara att sätta sig och kolla!

Tarmsköljningen avklarad!

Nej, jag tänker inte bli osmaklig och berätta om lavemang. Tarmarna det gäller är svintarmar, alltså fjälster till korvstoppning. Jag och kollegan Hagbergskan ska hem till körkollegan Stefan efter jobbet för att visa hur man gör hemstoppad korv, och jag står för fjälstren. Jag brukar stoppa korv till jul varje år, och i julas var Hagbergskan med. Detta fick Stefan höra talas om och blev nyfiken på hur det hela går till. Så nu blir det korvstoppning som heter duga!
Korvstoppningen i julas.

Till vildingarnas land

Det här kan bli hur bra som helst. Spike Jonze har filmat Maurice Sendaks klassiker Till vildingarnas land, med premiär i oktober. Först var jag lite tveksam till hur man skulle kunna lyckas göra den boken till en hel långfilm. Men när jag såg att det var Spike Jonze som regisserat blev jag lite lugnare. Han har ju lyckats göra konstiga filmer intressanta förr, både I huvudet på John Malkovich och Adaptation är filmer jag gärna ser om. Något jag verkligen gillar med den här trailern är att det inte ser ut som om vildingarna är datoranimerade. Det blir så mycket mer levande med människor i monsterdräkter, på nåt konstigt sätt.

Tommmm...

Jag har precis sett tredje delen av den engelska komediserien Freezing, en rolig liten metakomedi om den amerikanska skådespelerskan Elizabeth McGovern, spelad av Elizabeth McGovern, bosatt i England och lite småute. Hennes agent, spelad av Tom Hollander, lyckas bara ge henne småroller som husor och liknande. En charmig liten komedi, som av nån anledning bara gjordes i tre avsnitt. Historien slutar väldigt tvärt, så det känns som att en fortsättning borde följa. Vi får väl se vad som händer.

Men det som gjorde serien extra bra är just Tom Hollander som agenten Leon. Han är en stor liten (bara 165 cm lång) birollsskådespelare som aldrig har gjort dåligt ifrån sig. Han är alltid värd att se, även om filmerna inte är så speciella. Första gången jag såg honom var i Helt hysteriskt, som Saffrons fästman Paolo, en manlig motsvarighet till Edwina. Sedan dröjde det ett par år innan jag fick syn på honom igen, i Bedrooms and hallways och Den oemotståndliga Martha. Efter det har jag varit helt fast, och har försökt se det mesta han har gjort. Tyvärr har jag inte orkat ta mig igenom sista delen av Pirates of the carribean än...

Förutom nyss nämda filmer har han även varit med i Maybe baby, Enigma, Spionerna från Cambridge, Nicholas Nickleby, Stage beauty, The libertine, favoriten Gosford Park och nu senast Valkyria, för att nämna några av hans filmer. Dessutom gjorde han en vansinnigt bra Mr. Collins i Stolhet och fördom. Så det är en väldigt bra skådespelare, som borde få mer uppmärksamhet. Och sedan gör det ju inte ont att han är riktig liten kaka, heller!

Bättre och bättre dag för dag

Jag är precis hemkommen från dagens jympa. Jag tillbringade eftermiddagen med att byta ut en låt och ändra lite rörelser. Kändes mycket bättre idag när jag väl stod på jympagolvet. Delvis för att jag börjar kunna passet nu, de nya rörelserna är mycket bättre och framför allt för att iPoden inte var inställd på att blanda låtarna. Men än är det några rörelser som känns ganska kackiga. Och åtminstone en låt (Cuba) ska bytas ut.

Nu Antikrundan!

På tal om Tor

Fredrik Strage skriver i DN idag att det ryktas om att Alexander Skarsgård ska spela Thor i den kommande filmatiseringen av Marvelserien. Det skulle ju vara riktigt häftigt, om så är fallet. Alexander passar bra utseendemässigt, även om jag nog tycker att han får bygga upp sig lite till innan han börjar filma. Kenneth Branagh är i alla fall klar som regissör för filmen.

Lätt att vara efterklok

Igår fick jag erbjudande om att gå och se I väntan på Godot på Stockholms stadsteater. Jag tackade nej, eftersom det var på förmiddagen och jag inte ville boka upp mig på nånting på min lediga dag. Det kanske jag inte borde ha gjort, med tanke på att uppsättningen är slutsåld hela spelperioden...

Okänd storhet

Betrakta mannen på bilden. Vem är det? Väldigt konstig fråga, kan tyckas. Det ser väl vem som helst att det är Karl XII. Men frågan är tyvärr inte så konstig som den borde vara. Jag har på sistone haft visning på slottet för några gymnasieklasser från hela landet. Och deras kunskapsnivå har varit skrämmande låg. De har inte kunnat nånting överhuvudtaget.
Okej, om elever från andra delar av landet inte känner till att gamla slottet brann ner, det kan jag verkligen ha överseende med. Men att de är lika obekanta med större historiska händelser är mer skrämmande. Jag har tagit upp förlusten av Finland, och har fått frågan "vadå, varför ockuperade vi Finland?". Unionen med Norge var dem helt obekant. Ståndsriksdagen hade de aldrig hört talas om. Kalmarunionen hade gått dem helt förbi. Och så vidare.
Att skolelever ska kunna kungalängden som ett rinnande vatten har jag inga förhoppningar om (jag kunde den inte själv när jag började på slottet), men att de åtminstone skulle ha hört talas om våra viktigare kungar och kunna placera dem i rätt århundrade tycker jag inte är för mycket begärt. Fem regenter tycker jag att de ska kunna i alla fall. Gustav Vasa, Gustav II Adolf, drottning Kristina, Karl XII och Gustav III. Och en enda kung tycker jag att man måste kunna utseendet på, och det är just Karl XII. Han har ett väldigt speciellt utseende, då han efter 1700 aldrig avbildades i annat än karolineruniform. Men icke! Jag har visat Karl XII:s porträtt vid flera visningar och frågat vem det är. Ingen har kunnat svara. En modig elev sa "kan det vara han Gustav III Adolf?", men det var för att jag strax innan pratat om både Gustav II Adolf och Gustav III.
Nu pekar jag inte finger åt eleverna, utan åt historieundervisningen i skolan. Att historia inte är ett kärnämne är mig obegripligt. De enda kraven när man går ut grundskolan är alltså att man ska kunna läsa, räkna och prata engelska. Och i gymnasiet, med flera kärnämnen så finns inte historia med. Historia är ett viktigt ämne. För att förstå vilka vi är, och varför vi beter oss som vi gör måste vi ha kunskaperna bakåt i historien. Det kanske är dags för en historierevolution snart?

Han ser ut som en karl!

Jag har gått över Djurgårdsbron många gånger och tittat på statyerna av asagudarna. Men jag har aldrig tänkt på vilken vältränad rumpa Tor har. Ja, jag erkänner! Jag är en rumpman! Akta dig, Oscar!

Samlingen är komplett!

För några år sedan fick jag i julklapp av min mamma ett snapsglas i Orrefors Clownserie. Sedan fick jag något glas om året. Men sedan slutade Orrefors att tillverka glasen, och det blev lite klurigare att få tag i glasen. Jag började då leta själv och har kunnat köpa upp en vad jag trodde var komplett uppsättning. Två glas av varje sort, inalles tolv glas. Sedan dök det upp två julglas som bara släppts i begränsad upplaga. Det ena fick jag tag på i två exemplar, men det andra har jag letat efter. Och idag lyckades jag få tag i det sista röd/grön-stjärniga glaset. Och nu är samlingen komplett och alla mina gäster kan få olika snapsglas.

Fast det finns ju nackdelar med att ha fått ihop hela samlingen också...

- Det var underligt, sa hemulen. - Men jag är så van vid att ni gör underliga saker. Och just nu är jag svårmodig.
- Varför det? sa snorkfröken medlidsamt. - En sån här fin dag?
Hemulen skakade på huvudet. - Ni skulle ändå inte förså mig, sa han.
- Vi ska försöka, sa mumintrollet. - Har du tappat ett feltryck nu igen?
- Tvärtom, sa hemulen dystert. - Jag har alla. Vartenda ett. Min frimärkssamling är fullständig. Ingenting saknas i den.
- Nå, då så! sa snorkfröken uppmuntrande.
- Ja, jag visste ju att ni inte skulle förstå mig, sa hemulen.
Mumintrollet och snorkfröken tittade bekymrat på varann. De lät sina moln backa en liten bit, av hänsyn till hemulens sorg, och fortsatte strax bakom hans rygg. Hemulen vankade vidare, medan mumintrollet och snorkfröken väntade på att han skulle tala om det som hans hjärta var fullt av
Och om en stund utbrast hemulen:
- Ha! Meningslöst.
Efter ännu en stund sa han: Vad tjänar alltsammans till! Man kan använda min frimärkssamling till tuppapper!
- Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. - Tala inte så där hädiskt. Din frimärkssamling är den finaste i världen!
- Det är just det! sa hemulen förtvivlat. - Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?
- Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. - Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.
- Nej, sa hemulen förkrossad. - Inte alls.
Han stannade och vände sitt hoprynkade ansikte mot dem.

Farlig midsommar

Hurra för hyreslägenhet!

Jag kan inte riktigt förstå alla som säger att det är så mycket bättre med bostadsrätt. Visst, om man vill sälja sin lägenhet och tjäna sig en hacka. Men om man som jag, vilket alla som sett mitt lönekonto kan intyga, inte är särskilt intresserad av pengar, är det mycket skönare med hyresrätt. Jag har fått fel på duschkranen och ringde då till värden. Just nu sitter rörmokaren och byter hela blandaren i badrummet och jag behöver inte betala ett öre för det. Kan det verkligen vara så illa?

Våffeldagen

Idag när jag vaknade kom jag på att det är våffeldagen, och att man då borde ta och grädda sig lite våfflor. När jag legat och myst över det här ett tag (är man besatt av mat om det första man tänker på på morgnarna?) kom jag på att jag inte längre har något våffeljärna. Mitt gamla fina åkte i soporna när jag flyttade, och sedan dess har jag inte kommit mig för att skaffa ett nytt. Kanske dags att investera i ett sådant nu då...

En benknota, två benknotor, tre benknotor…

DN skriver idag om reparationer och översyn av Riddarholmskyrkan. Bygget av Citybanan kan orsaka vibrationer i kyrkan, som är Stockholms äldsta bevarade byggnad. Av den anledningen ska man göra en inventering av kyrkans tillstånd, både vad det gäller byggnaden själv och dess fasta inventarier. Och gissa vem det är som ska inventera de fasta inventarierna!

Det är inte så lätt...

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!

Idag fick jag min deklaration från Skattemyndigheten. Alltid lika kul när man får tillbaka på skatten. Det är inte många kronor, men hellre det än att behöva betala tillbaka nånting!