Så blev det äntligen premiär. Det känns som en evighet sedan då Marie-Louise gjorde sitt första besök i Riddarholmskyrkan, och ändå är det bara lite mer än ett halvår sedan. Jag har ivrigt gått och väntat på att få se resultatet och igår kom det äntligen. Med detta lilla caveat kan Läsaren förstå att det här inte är en riktig recension - det hela ligger mig lite för nära. Men jag måste skriva ner mina intryck.
Jag ska villigt erkänna att när Nils talade om att han tänkte göra en uppsättning baserad på Brunners roman om Karl XII fick jag hjärtat i halsgropen - vad skulle det här bli?! Lugnare blev jag när det började dyka upp fler Karl XII-författare i listan, och alla eventuella farhågor kom helt på skam. Det är en sjuhelsikes uppsättning Nils har fått ihop, inte en död stund och det hela balanserar hela tiden på gränsen till det smaklösa och osmakliga, dock utan att för en gång ramla över. I ett antal korta scener berättar liket Karl XII, som klättrat ur sin sarkofag, om sitt liv. Fem skådespelare delar med den äran på rollen som kung Karl i olika åldrar. De, och övriga ensemblen, gör ett fenomenalt jobb. Med underbar respektlöshet för det historiskt korrekta får vi läsa oss allt om Karl och hans tid. Att det var Karls systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora som barnpyromaner som brände ner gamla slottet var en nyhet för mig!
Markus scenografi och Lenas kostymer förhöjer definitivt upplevelsen, inte historiskt korrekt på några större sätt, men helt rätt i situationen. Vi serveras både 1700-tal och 2000-tal i en salig blandning. Danskarna i slaget vid Humlebaek försvarar sig med att kasta lego på de svenska karolinerna. Karl presenterar dessa som "danska ryttare" - en helt genial benämning! Alla som någon gång klivit på en förlupen legobit vet vilken smärta som uppstår!
Att Karl XII själv uppskattade föreställningen kan vi tro. Scenteknikerna berättade att efter premiärföreställningen och de höll på att packa ihop allting hörde de plötsligt musik som spelades någonstans i kyrkan, trots att all ljudutrustning var avstängd. Jag väljer att se det som Karls godkännande.
Förra sommaren läste jag Neil Gaimans Kyrkogårdsboken och blev helt slagen. Redan medan jag läste den började jag tänka på när jag kunde läsa om den.
På måndag böjar Unga radioteatern köra Kyrkogårdsboken som sommarföljetong. Det här är sommarens stora måste! Missa den inte. Inte ens att Jonas Malmsjö är med kan hindra mig från att lyssna!
Midsommardagen 1523 rider Gustav Vasa in i det nyligen befriade Stockholm. Sedan dess har vår stad aldrig varit belägrad av utländska styrkor. En anledning så god som någon att fira midsommar!
Så var nattens vaka över och årets Broadwaypriser utdelade. Vad skulle jag vara för musikalfjolla om jag inte satt uppe och kollade hela natten?
Hur var då galan? Jo tackar som frågar! Det var en bra tillställning, med ovanligt många nummer ur de aktuella musikalerna. Några nummer hade gärna kunnat slopas. Att Wicked firar tio år behövde nog inte ta upp tid med ett nummer med de nuvarande huvudrollsinnehavarna. Och vem i hela friden kom på idén att göra Music Man som rapnummer?!
Värd för galan var Hugh Jackman för fjärde gången, vilket gör att han nu ligger lika med Neil Patrick Harris. Jackman är onekligen en showman av det gamla gardet - hade han levt på femtiotalet hade han fått göra musikaler på löpande band. Men han har inte det där ironiska som Neil Patrick Harris har. Dessutom var manuset i år inte lika bra som de år Harris har hållit i rodret. Skämten slirade lite väl emellanåt. Jackman klarade sig utmärkt under förutsättningarna. Inledningsnumret skulle nog ha behövt diskuteras igenom några gånger till. Vad var tanken där - att vi skulle associera till Jackmans ursprung i Australien när han hoppar runt som en känguru? Att Bobby Van gjorde detsamma i Kär i dag 1953 ursäktar liksom inte det alldeles för långa skuttandet.
På tal om Neil Patrick Harris - i år gick han och vann för bästa manliga skådespelare i musikal för sin roll i Hedwig and the Angry Inch. Musikalen fick flest priser - fyra stycken - tillsammans med A gentlemans guide to love and murder. Hedwig and the Angry Inch, historien om "den internationellt ignorerade" transsexuella rocksångerskan Hedwig vann dessutom för bästa nyuppsättning av musikal, bästa kvinnliga biroll och bästa ljus.
Bästa musikal blev den humoristiska historien om ädlingen som tar livet av alla släktingar som står mellan honom och titeln som hertig - A gentleman's guide to love and murder. Historien känner man igen från klassikern Sju hertigar. Precis som i filmen spelas alla släktingar av en och samma skådespelare, där Alec Guinness, här Jefferson Mays, som presenterar numret. Förutom bästa musikal fick uppsättningen pris för bästa manus, bästa regi och bästa kostym.
Den talpjäs som lyckades bäst var A raisin in the sun med sina tre priser, inklusive bästa nyuppsättning av pjäs. Sämst måste man nog säga att det gick för Kulregn över Broadway samt Krymplingen på Inishmaan - båda nominerade till sex priser utan att vinna ett enda.
Audra McDonald belönades med en Tony för sin roll som Billie Holiday i Lady Day at Emerson's bar and grill och blev med det historisk. Hon är den skådespelare som har vunnit flest Tonys - sex stycken - och den enda som har vunnit i alla fyra kategorierna bästa kvinnliga huvudroll respektive biroll i musikal respektive talpjäs.
Bästa musik och orkestrering gick till en musikal som ironiskt nog redan lagts ner efter bara 137 föreställningar - Broarna i Madison County.
Listan med vinnare ser i övrigt ut så här:
Bästa musikal - A gentleman's guide to love and murder
Bästa pjäs - All the way av Robert Schenkkan
Bästa nyuppsättning av musikal - Hedwig and the Angry inch
Bästa nyuppsättning av pjäs - A raisin in the sun
Bästa manliga huvudroll i musikal - Neil Patrick Harris, Hedwig and the Angry inch
Bästa manliga huvudroll i pjäs - Bryan Cranston, All the way
Bästa kvinnliga huvudroll i musikal - Jessie Mueller, Beautiful - The Carole King Musical
Bästa kvinnliga huvudroll i pjäs - Audrey McDonald, Lady Day at Emerson's bar and grill
Bästa manliga biroll i musikal - James Monroe Iglehart, Aladdin
Bästa manliga biroll i pjäs - Mark Rylance, Trettondagsafton
Bästa kvinnliga biroll i musikal - Lena Hall, Hedwig and the Angry Inch
Bästa kvinnliga biroll i pjäs - Sophie Okonedo, A raisin in the sun
Bästa manus till musikal - A gentleman's guide to love and murder av Robert L Friedman
Bästa musik - Broarna i Madison County av Jason Robert Brown
Bästa orkestrering - Broarna i Madison County av Jason Robert Brown
Bästa regi i musikal - Darko Tresnjak, A gentleman's guide to love and murder
Bästa regi i pjäs - Kenny Leon, A raisin in the sun
Bästa scenografi i musikal - Christopher Barreca, Rocky
Bästa scenografi i pjäs - Beowulf Boritt, Act One
Bästa kostym i musikal - Linda Cho, A gentleman's guide to love and murder
Bästa kostym i pjäs - Jenny Tiramani, Trettondagsafton
Bästa ljus i musikal - Kevin Adams, Hedwig and the Angry Inch
Bästa ljus i pjäs - Natsha Katz, Glasmenageriet
Bästa ljud i musikal - Brian Ronan, Beautiful - The Carole King Musical
Bästa ljud i pjäs - Steve Canyon Kennedy, Lady Day at Emerson's bar and grill
Bästa koreografi - Warren Carlyle, After midnight
Övriga musikalnummer hittar ni om ni klickar på Visa mer.
Som jag har skrivit om förut dyker drottning Kristinas silvertron upp i Batman från 1989. Ända sedan jag fick veta det så har jag varit nyfiken över hur den hamnade där - och än värre blev det när jag började ha visningar och visade upp den äkta tronen. Självklart vill jag veta bakgrunden!
Vem kan veta detta bättre än scenografen, Anton Furst? Tyvärr visade det sig att han dog redan 1991, och där trodde jag att mina chanser att få reda på bakgrunden tog slut. Men så i förra veckan kom jag att tänka på att är det någon som har koll på detaljer i scenografin så borde det vara rekvisitören. Imdb gav namnet Terry Ackland-Snow som rekvisitör. Terry har jobbat med så skilda filmer som Rocky Horror Picture Show, Döden på Nilen och Aliens - återkomsten.
En snabb googling gav mig hans hemsida och e-postadress, så i förmiddags skickade jag iväg ett mail med en fråga om han mindes bakgrunden till tronen och ett par timmar senare kom svaret!
Sanningen med tronen är mycket enkel och prosaisk, men inte desto mindre intressant. Tim Burton berättade hur han ville ha scenen med Jokerns parad och vilken stämning det skulle vara. Sedan gick Terry och medarbetarna och tittade i förråden - och vad står där om inte drottning Kristinas silvertron. Helt perfekt i stil, ansåg de, och det verkar ju Tim Burton ha tyckt också, eftersom tronen kom med i filmen. Tronen är alltså inte specialtillverkad för Batman, utan har använts i tidigare filmer. Terry lovade att han skulle undersöka om han kan få fram vilka tidigare filmer tronen har använts i. Det är dock troligtvis inte den tronen som användes i Drottning Kristina, den ser lite större ut.
Men han berättade också att Tim Burton har använt tronen en gång till - i Kalle och chokladfabriken! Då spraymålad i guld. Jag fick en smärre chock över detta, hur har jag kunnat missa tronen i en film som kom efter att jag jobba i så många år på slottet?!
Jag gick genast hem och kollade igenom Kalle, och blev genast lite lugnare. Man har inte bara målat om tronen, utan även byggt om den i ryggstödet. Det går inte att känna igen den om man inte vet om det. Men visst, armstöden och benen ser ut som i Batman.
Så var det med det - och för första gången på sexton år kan jag sova lugnt, som Maleficent säger i Törnrosa (vilket inte har något med de här filmerna att göra).
Ibland förvånar jag mig själv! På nationaldagen hade jag till uppgift att komma på vad vi ska ha för barnaktivitet och efter att ha funderat lite kom jag på att vi ska göra regalier i barnstorlek och ge barnen en chans att få bli krönta till kungar och drottningar.
Nu visar det sig att jag är smartare än vad jag trott, för i år är det exakt 360 år sedan drottning Kristina abdikerade och Karl X Gustav kröntes till kung - och vilket datum skedde denna abdikation/kröning? Jo, på självaste 6 juni! Kan det då bli lämpligare att vi den dagen har kröning som tema!
Okej, jag kanske inte tänkte på det när jag bestämde mig för att lansera kröningstemat, det bara slog mig igår när jag satt och åt frukost. Men håll med om att det är synnerligen passande!
Äntligen lyckades Petter och jag synka våra scheman (egentligen var det mest mitt schema som måste synka, eftersom jag glömde att jag hade lite kvällsaktiviteter på jobbet), så häromdagen var jag och hälsade på och kunde överlämna prinsessklänning och dito mantel till Freja. Hon drog genast på sig utstyrseln och såg ut att vara en rejält stolt prinsessa resten av kvällen.
När hon sedan såg att jag hade mina rikssvärd till slottets barnaktiviteter i väskan så kom hon och frågade om jag inte kan göra "en kniv" till henne också. Och självklart! Vad är väl en prinsessa utan ett rejält svärd? Så det blir nästa projekt när jag hinner.
